Författare: Lucinda Riley
Originaltitel: The Pearl Sister
Översättare: Gabriella Andersson
Serie: De sju systrarna, #4
Förlag: Bazar förlag (2019)
Antal sidor: 597 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Den konstnärliga CeCe har alltid känt sig som en utböling bland sina sex systrar. Nu när deras adoptivfar Pa Salt, som de kallade honom, gått bort står hon ensam kvar. Hennes ständiga skugga, systern Star, har slagit sig fri. CeCe hoppar av konstskolan, där hon ändå vantrivs, och flyr till Thailand. Etthundra år tidigare reser Kitty McBride, prästdotter från Edinburgh, till Australien som sällskapsdam. Väl på plats möter hon upplevelse hon aldrig hade kunnat drömma om, inte minst i form av de två tvillingbröderna Drummond och Andrew McCrombie. Även CeCe inser att hon måste resa till Australien när hon utforskar sin ledtråd, ett svartvitt fotografi. Där väcks för första gången en känsla av tillhörighet inom henne när hon utforskar aboriginernas historia och de dramatiska händelserna kring Kitty och familjen McCrombie.
CeCe är syster nummer fyra i skaran och den som alltid har framstått som mest odräglig. Därför har Pärlsystern varit den av de böcker som lockat minst. Att befinna sig i CeCes huvud gör henne inte mer sympatisk, utan hon framstår mest som självömkande och oförmögen att leva sig in i andras sinnevärld.
Dessutom önskar jag att Lucinda Riley skulle sluta försöka skildra neuropsykiatriska tillstånd eller andra typer av funktionsnedsättningar. Antingen gör hon inte gedigen research, eller så greppar hon inte materialet, för skildringen av CeCes dyslexi i Pärlsystern är all over the place. Likaså är skildringen av hennes nya bekantskap, Chrissie som har ett amputerat ben, på väg in i inspirationsporrsområdet. Personer med funktionsnedsättningar finns inte till för att inspirera människor att inte ta livet för givet. Men boken får plus i kanten för att det äntligen var dags för lite queer representation.
Däremot har Pärlsystern en av de mest förtrollande historiska berättelserna. Den australiska miljön, Kitty, bröderna… allting sög verkligen tag i läsaren. Däremot börjar de olika tragiska kärlekshistorierna, som egentligen sker på grund av att människorna agerar obegripligt korkat, bli lite tröttsamma.
Pärlsystern är knappast favoriten i serien, men det hade jag heller inte räknat med. Men den gör knappast ont att läsa.
Andra delar i serien
De sju systrarna (recension)
Stormsystern (recension)
Skuggsystern (recension)
Pärlsystern
Månsystern
Solsystern
Den saknade systern
Atlas
