Författare: Shelley Parker-Chan
Serie: The Radiant Emperor, #1
Förlag: Mantle (2021)
Antal sidor: 414 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
En far har två barn: en flicka och en pojke. En spåman ger pojken ett storslaget öde. Flickan har inget öde. När hennes bror dör, tar flickan hans namn och plats vid ett kloster. Hunger och intelligens driver henne allt högre. Från munk till soldat, till rebellöverbefälhavare. Zhu kommer ta det öde i anspråk som hennes bror misslyckades med: storhet. Men hon måste noga undvika Himlens blick. Kan någon lura Himlen i all evighet, att undfly vad som är skrivet i stjärnorna? Eller kan Zhu göra anspråk på sin egen framtid, bränna all regler och stiga så högt som hon bara kan?
She Who Became the Sun kvalificerade direkt in på min att läsa-lista på grund av att den kombinerar Kina och fantasy. Plus en liknelse med Mulan slår ju aldrig fel. Ändå var jag inte beredd. Det här är en bok som fullständigt golvade mig.
She Who Became the Sun är löst baserad på hur Zhu Chongba eller Zhu Yuanzhang, som grundlade Mingdynastin, kom att resa till makten. Med skillnaden att han föddes som flicka. Det är en av de mest queera fantasyromaner jag har läst. Zhu identifierar inte riktigt som man, men inte heller som kvinna, utan har svårt att se sin plats i världen. Det är en berättelse fylld av konflikter kring könade föreställningar, såsom hur Zhu ska se sig själv och sin plats i en värld som förnekar kvinnors rättigheter. Kanske blir detta en mer komplext i hennes antagonist, Ouyang, general på den motsatta sidan. I unga år blev han kastrerad och ses därför av omvärlden inte som hel, som varken man eller kvinna. Det är en uppgörelse med giftiga maskulinitetsnormer och hur de påverkar alla i ett samhälle.
Utöver att ha en enorm och varierad queerrepresentation, så är She Who Became the Sun oerhört välskriven. Karaktärsporträtten är vältecknade. Språket flyter lätt över sidorna, från dess något mer poetiska början till det mer tempodrivna slutet. Boken är så mogen och genomtänkt att det är svårt att föreställa sig att det är Shelley Parker-Chans debut. Särskilt historiskt korrekt är den nog förmodligen inte, men det är övertygande likväl.
Parker-Chan skrev She Who Became the Sun för att det var en bok hon ville läsa, men som inte fanns. Jag visste heller inte att det var en bok jag hungrade efter. Den här har nog kvalat in bland mina favoriter, om jag ska vara ärlig.
