Författare: Lucinda Riley
Originaltitel: The Shadow Sister
Översättare: Gabriella Andersson
Serie: De sju systrarna, #3
Förlag: Bazar förlag (2018)
Antal sidor: 577 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Efter att hennes styvfar hastigt har gått bort, står Star D’Aplièse vid ett vägskäl i livet. Efter sig lämnade han ledtrådar till var och en av de sex systrarnas förflutna, då de alla är adopterade. Star lever nära och tryggt med systern CeCe. Kan hon verkligen rucka på den tryggheten? Men till sist följer hon ledtråden till ett antikvariat i London. Ledtråden leder henne till Flora MacNichol, som levde hundra år tidigare i sitt älskade hem vid sjöarna i nordvästra England. Där tar hon inspiration av sin stora idol, Beatrix Potter. Men livet tar oväntade vändningar och plötsligt blir hon en del av den edvardianska Londonsocieteten, tack vare sin välgörare Alice Keppel. Flora känner sig som brickan i ett spel, vars regler tycks vara kända för alla utom henne. Men så möter Flora en mystisk gentleman, som avslöjar svaren på de frågor hon sökt efter under hela sitt liv…
Skuggsystern är den tredje boken i Lucinda Rileys serie om de sju systrarna. Turen har nu kommit till Asterope, allmänt kallad Star. Av systrarna är hon hittills den som har väckt mest intresse. Främst för att hon har intagit en undanskymd roll bland sina systrar, särskilt i relation till CeCe som hon står närmast. Hur kommer det att bli när Star får inta den stora scenen?
Hittills är nog Skuggsystern den bästa delen i serien. Framförallt för att balansen mellan nutids- och dåtidsberättelsen äntligen har uppnåtts. De är lika välskrivna och fängslande. Det gör nästan ont att skiljas från Star och hennes efterforskningar i det förflutna, men också den relation hon bygger med den excentriska familj som hjälper henne i sitt sökande. Miljöbeskrivningar, både av bokhandeln och den förfallna herrgården, är mycket charmiga.
Men även den historiska berättelsen i Skuggsystern suger tag i läsaren. Flora MacNichols berättelse är fascinerande, från inledningen i sjödistriktet till det mer glamorösa livet i London. Det är en resa som bjuder på toppar och dalar, men som ständigt håller läsaren i ett hypnotiskt grepp.
Däremot börjar strukturen på de här böckerna redan kännas repetitiv i Skuggsystern. Och då återstår det några böcker! Saken är den att det börjar kännas osannolikt att en enda man skulle kunna hitta inte bara ett, utan sex, barn med den här typen av bakgrund. Dessutom är det ju meningen att flickorna ska ledas till sitt ursprung. Förfäder som levde för hundra år sedan är nog inte det första jag skulle vilja ha reda på om jag vore adopterad. Snarare skulle min mer nutida biologiska familj intressera mig.
Skuggsystern är hittills bäst i serien, men strukturen börjar redan kännas uttjatad efter tre böcker.
Andra delar i serien
De sju systrarna (recension)
Stormsystern (recension)
Skuggsystern
Pärlsystern
Månsystern
Solsystern
Den saknade systern
Atlas
