Författare: Lucinda Riley
Originaltitel: The Sun Sister
Översättare: Gabriella Andersson
Serie: De sju systrarna, #6
Förlag: Bazar förlag (2021)
Antal sidor: 762 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Electra D’Aplièse tycks ha allt: hon är vacker, rik och berömd. Men nu när adoptivfadern plötsligt har gått bort, så har hennes redan sköra sinnestillstånd rubbats ur balans. Hon vänder sig i allt högre grad till alkohol och droger för att döva smärtan. Det blir inte bättre av att hon får ett brev från en kvinna som påstår sig vara hennes mormor. Electras familjehistoria leder henne till Afrika. År 1939 anländer Cecily Huntley-Morgan till Kenya efter att ha fått sitt hjärta krossat i New York. Där möter hon två människor som kommer att förändra hennes liv för all framtid: boskapsfarmaren Bill Forsythe, känd som den evige ungkarlen, och massajprinsessan Njala.
Solsystern var inledningen på hela den här resan med att läsa serien om de sju systrarna när jag fick den i julklapp förra året. Innan dess hade intresset för Lucinda Rileys succéserie varit svalt, om inte obefintligt. Men under seriens gång har jag blivit alltmer nyfiken på Electra, som är huvudperson i denna bok.
Hon är en knepig person, den där Electra. Smart, men vill inte kännas vid det. Så vacker att hon kan leva på sitt utseende (men vem av systrarna är inte vacker? Även stackars Cece, som anser sig vara ful. Det är ett av de lite mer tröttsamma inslagen i serien.) Hennes drogmissbruk och rehab är välskildrat, även om Lucinda Riley gör det lätt för sig. Hon hoppar över de svåra bitarna och går direkt på när Electra redan har avgiftat sig och är på väg mot att återvända till det vanliga livet. Solsystern skulle nog ha vunnit på att grotta ned sig lite mer i det svåra och skitiga.
När det kommer till den här serien, är det alltid den historiska biten som är den mest fängslande. Om Electras återhämtning från sitt missbruk känns lite lätt ytlig, så förflyttas läsaren verkligen till Kenya i den historiska delen. I Solsystern kan man riktigt känna solens hetta, dofterna och ljuden från de många djur som är Cecily så främmande. Även om kärlekshistorien är lik alla andra i de historiska delarna – de skiljs åt av missförstånd – så är den ytterst bladvändarvänlig. Den påminner mig lite om läsningen av Out of Africa av Karen Blixen, förmodligen därför att den utspelar sig under samma tidsperiod. Men, förstås, lite mer sympatisk.
Solsystern är en av de bättre delarna i serien med fängslande huvudpersoner och gripande berättelser.
Andra delar i serien
De sju systrarna (recension)
Stormsystern (recension)
Skuggsystern (recension)
Pärlsystern (recension)
Månsystern (recension)
Solsystern
Den saknade systern
Atlas
