Regissör: Kyle Patrick Alvarez
Manus: Tim Talbott
Skådespelare: Billy Crudup, Michael Angarano, Ezra Miller, Tye Sheridan, Keir Gilchrist, Olivia Thirlby, Nelsan Ellis
Produktionsår: 2015
Längd: 122 minuter
År 1971 rekryterade psykologiprofessorn Paul Zimbardo arton manliga collegestudenter vid Stanford University för ett fängelseexperiment. De delades slumpmässigt in i rollerna som fångar och fångvaktare. Teorin var att roller i sociala situationer, snarare än individuella personlighetsdrag, skulle påverka hur deltagarna skulle bete sig. Experimentet var avsett att pågå i fjorton dagar, men fick avbrytas i förtid på grund av hur brutalt fångvaktarna behandlade sina fångar och hur dåligt de mådde av experimentet.
The Stanford Prison Experiment är en dramatisering av verkliga händelser och ett av de mest ökända experimenten i socialpsykologins historia. Efter Zimbardos studie kom man att ta fram hårdare etiska kriterier för forskningssituationer som involverar människor. Bland annat sa man åt deltagarna att de kunde dra sig ur, men när de försökte så vägrade experimentledarna låta dem att gå. Man kontrollerade heller inte för om deltagarna försökte ge professorn de resultat han ville ha. Dessutom fick fångvaktarna i princip en uppmaning om att vara brutala. När man delvis har gjort om det här experimentet, har man inte alls fått samma resultat som Zimbardo.
Som film är The Stanford Prison Experiment kanske lite väl långdragen. Ibland känns det segt. Men oftast är det svårt att andas på grund av den otäcka stämning som byggs upp. Det tar inte lång tid förrän fångvaktarna verkligen tycks se fångarna som siffror, som något annat än människor. De sporrar varandra i kreativa sätt att förödmjuka de personer som de har fått i sin makt. Stundtals sitter jag där och kan knappt förmå mig själv att titta.
Skådespelarmässigt sticker Ezra Miller ut i The Stanford Prison Experiment. Han porträtterar en mer rebellisk fånge, som får ta en stor del av fångvaktarnas brutala behandling och hur detta tär på hans psyke. Kanske är det just det som är otäckast med denna film: att se hur lätt det är att bryta ned människor och få dem att acceptera vedervärdig behandling bara för att komma lite lindrigare undan.
Det är klart att The Stanford Prison Experiment inte är helt verklighetstrogen, men det är ändå en välgjord och otäck film om en svart fläck på psykologins historia.
Pingback: Månadsrapport: Maj 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson