Timeless av Gail Carriger

Denna recension innehåller spoilers för föregående delar.

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasollprotektoratet, #5
Förlag: Orbit (2012)
Antal sidor: 386 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

I vanlig ordning är det full fart i Alexia Tarabottis, lady Maccons, liv. Inte nog med att hon ska försöka integrera varulvarna in i Londons finare skikt, hennes dotter har också en tendens att bli övernaturlig titt som tätt. Men så får hon en kallelse som hon inte kan ignorera. Hon packar ihop man, barn och paret Tunstell för att stiga på ett fartyg över Medelhavet. Mysterier väntar på dem i Egypten. Vad vill Alexandriakupans drottning verkligen med henne? Varför tycks den mystiska farsot som drabbar de övernaturliga plötsligt hålla på att spridas i ett större område?

När jag valde ut Soulless till årets boktolva hade jag nog inte kunnat ana att jag skulle få en ny favoritserie. Eller att jag skulle ha läst alla böckerna inom loppet av tre månader. Men det är så sant som det är sagt och jag ska inte sticka under stol med att det känns bitterljuvt att nu ha läst Timeless, som är den sista boken i serien.

Just eftersom det är en avslutande del känns det som om Gail Carriger har en del trådar att knyta ihop. Och jag tycker hon gör det galant. Många frågor besvaras. Vi får återse en hel del gamla favoriter i Timeless, samt göra en del nya bekantskaper. Jag gillar den dimension av humor som Prudence medför genom att vara det envisa, speciella barn hon är, men blir samtidigt lite trött på Tunstell-avkommorna. Percys vana att spy på folk blev fort uttjatad.

När vi ändå talar om karaktärer så är en av de saker som jag har tyckt särskilt om med serien är antalet HBT-karaktärer som har funnits med. Men jag har tagit del av den kritik som har riktats mot Carrigers sätt att hantera dessa ämnen, särskilt att stereotypen att alla homosexuella män måste vara feminina. Kritiken är i viss mån berättigad (jag gick nästan i taket när de i Timeless sa ”aunt Biffy”), å andra sidan upplever jag att karaktärerna har fler dimensioner än vad en stereotyp skulle tillåta.

Jag är lycklig över att både Biffy och Lyall fick så mycket utrymme i denna bok, och att historierna som löpte parallellt i Egypten och London fungerade bättre än när Carriger sist försökte berätta upp historien. Jag bara önskar att jag skulle kunna fortsätta dela dessa karaktärers äventyr.

Även om jag tycker att det är sorgligt att serien är slut, så känns Timeless som ett värdigt avslut.

Andra som har bloggat om Timeless

Annas bokprat; Mitt bokliga liv; Swedish Zombie

Andra böcker i serien

Soulless (recension)

Changeless (recension)

Blameless (recension)

Heartless (recension)

Timeless