Soulless av Gail Carriger

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Gail Carriger
Serie: Parasollprotektoratet, #1
Förlag: Orbit (2009)
Antal sidor: 357 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Att vara Alexia Tarabotti är inte lätt. För det första saknar hon själ. För det andra är hon en ungmö vars far är både italienare och död. För det tredje så var en vampyr oartig nog att attackera henne och på så sätt bryta alla former av social etikett. Men saker och ting blir värre när hon råkar döda vampyren och den förskräckliga lord Maccon (högljudd, socialt klumpig och varulv) sänds för att utreda. Något märkligt pågår i England när varulvar och vampyrer försvinner, och Alexia befinner sig mitt i händelsernas centrum.

Kommentarer

Soulless är en del av 2014 års boktolva-utmaning, som avser att ge mig en liten spark i baken att läsa de författare som av någon anledning blivit liggande. När jag skulle välja februaris bok, föll blicken på Soulless och jag provläste lite. Det var nästan så att jag började läsa boken där och då. Med komiskt bedrövad min gick jag ned till familjen och förkunnade: ”Jag skulle ju inte fastna för ytterligare en serie!”

Det är nämligen så att Soulless är rolig. Jag menar, bit-dig-i-läppen-och-försök-låta-bli-att-garva-högt-på-bussen rolig. Behärska-dig-innan-du-beter-dig-som-ett-fån rolig. Inte har jag varit så nära att förlora besinningen och kikna av skratt sedan jag läste Goda omen av Terry Pratchett och Neil Gaiman.

Mitt exemplar av boken innehåller lite extramaterial, bland annat hur Gail Carriger har kommit på den här världen. Jag älskar idén bakom hur serien skapades: att hela det brittiska imperiet är ett sådant märkligt fenomen, att det skulle kunna förklaras med det övernaturliga. Det viktorianska modet kan ju bara vara ett verk av vampyrer. Hur Carriger konstruerar denna alternativa värld och gör det till en självklarhet att vampyrer och varulvar finns närvarande är helt underbart.

Ytterligare saker som förtjusar mig är karaktärerna. Den egensinniga, själlösa och mycket bestämda Alexia Tarabotti är den perfekta huvudpersonen. Kul med en kvinnlig huvudperson som både gillar vetenskap och kläder. Även hennes love interest, lord Maccon, är en underhållande, bufflig och socialt klumpig man. Deras interaktioner får mig att fnissa till. Inte nog med att Soulless har två riktigt trevliga huvudpersoner, den har också en rad fantastiska bifigurer: butlern Floote, Alexias vampyrvän lord Akeldama, professor Lyall och Akeldamas drönare Biffy.

Det som förtog nöjet lite för mig var hur uttjatat det blev efter ett tag att Alexia inte passade in i de rådande skönhetsidealen. Hon var för stor, men givetvis älskar Maccon hennes kurvor. Hennes hy var alldeles för mörk, eftersom hon är halvitalienare (sedan kan en ju fråga om Carriger någonsin har varit i Italien). Hennes näsa alldeles för stor. Och när allt detta upprepas för den hundrade gången börjar jag bli riktigt less.

Men på det stora hela är Soulless en underhållande och mycket speciell historia som fick mig att kasta mig till bokhandeln för att köpa nästa bok i serien. Jag behöver ytterligare en dos av Alexia Tarabotti.

Andra som har bloggat om Soulless

Annas bokprat; Beas bokhylla; Bokskadad; Boktycke; Nellons bokblogg; Nilmas bokhylla; Pocketlover; Rymdpotatis; Schitzo-Cookie’s bokblogg

Andra böcker i serien

Soulless

Changeless (recension)

Blameless (recension)

Heartless (recension)

Timeless (recension)