Tusen och en natt II

Omslagsbild Tusen och en natt ii

Författare:
Originaltitel: Le Livre des Mille Nuits et Une Nuit
Översättare: Nils Holmberg
Förlag: Albert Bonniers förlag (2001)
Antal sidor: 661 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

I Tusen och en natt II fortsätter den ljuva och kloka Sjeherazade att trollbinda sin konung med sina sagor. Här berättar hon bland annat historien om Skönhetsmärket; Den styckade kvinnan, de tre äpplena och Rihan; Den ljuva historien om prins Jasmin och prinsessan Mandelblom; men också förstås hur det går för Sjeherazade och kung Sjahriar när de tusen och en nätterna är till ända.

I Tusen och en natt II förekommer mindre kända sagor ur den sagoskatt, vilket troligen är anledningen till att jag tycker bättre om denna del än den första. Jag har inga förväntningar. Historierna här är fräckare, än mer absurda och har ofta ett stråk av humor i sig som gör att jag fnissar lite under läsningen. Berättelsen om den snackesalige barberaren, som påstår sig var en fåordig man, är ett exempel på en dråplig och underhållande historia.

Vissa berättelser i Tusen och en natt II känns som om de är flera stycken som har klumpigt fogats samman till en helhet. Till exempel Historien om Kalif och kalifen. Det hela börjar med en fiskare som drar upp två apor som ska ge honom tur eller otur, och slutar med att han dras in i ett spratt av kalifen. Aporna glöms bort någonstans på vägen.

Det uppstår en hel del kulturkrockar när man läser Tusen och en natt II, vilket är oundvikligt med ett så pass gammalt verk. Ett tillfälle som får mig att haja till och må lite illa är när en mamma erbjuder sin tioåriga dotter som brud till en man med orden att hon har blivit manbar. Andra instanser är den fruktansvärda rasism som genomklingar hela verket och som riktar sig främst mot personer av afrikanskt ursprung eller judar. Judar är så lite värda i berättelserna att hjältarna kan hugga ned och stjäla deras mulor utan att det ses som moraliskt fel. Jag upplever också att denna del är mer homofobisk, vilket får mig att tro att sagorna tillkommit under en annan tidsperiod än den föregående.

Ibland kan jag inte riktigt förstå varför jag ska heja på huvudpersonen i Tusen och en natt II. I Historien om honungskakan och skoflickarens olycksaliga hustru får vi stifta bekantskap med en man som är gift med en ragata. Han lyckas undfly och kommer till en stad, där han låtsas vara mycket rik. Han slår i alla, inklusive sultanen, att han väntar på en karavan med oerhörda dyrgripar. Den ende som med rätta är misstänksam är vesiren. Det är vesiren som utmålas som skurken i dramat och visst går han också tvivelaktiga saker, men den oärlighet som huvudpersonen omger sig med gör inte direkt att jag hejar på honom.

Tusen och en natt II bjöd på lite mer okända, lite fräckare, historier. Jag är glad att ha fått denna sagosamling läst till sist.

Betyg 4: Gillade den verkligen.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Tusen och en natt II

  1. Robert W skriver:

    Jag började läsa Tusen och en natt när jag var liten och var hemma från skolan för att jag var sjuk. De trollband mig, men när jag var frisk igen slutade jag läsa, fastän det återstod mängder av sagor. Jag minns inte hur många band det var, men det var många. Jag hoppas att jag någon gång kan läsa dem igen.

  2. Pingback: Månadsrapport: Maj 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.