Betyg: ☆☆☆☆☆ REKOMMENDERAD
Författare: Melina Marchetta
Originaltitel: On the Jellicoe Road
Översättare: Katarina Kuick
Förlag: X Publishing (2012)
Antal sidor: 351 sidor
Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON. Finns som pocket även hos Adlibris, Bokus eller CDON.
Handling
När Taylor var elva år lämnade hennes mamma henne på ett 7-eleven och sedan dess har Taylor inte sett henne igen. Nu är hon sjutton år och går på Jellicoe School. Nyligen utsedd till ledare för sitt elevhem, är det hennes jobb att leda dem i territoriekriget mot kadetterna och jellisarna. Samtidigt när denna gamla konflikt väcks till liv, försvinner ännu en person i Taylors närhet och någon återvänder.
Kommentarer
Jellicoe Road har funnits på min lista över boktips sedan förra året. Under det gångna året har jag velat fram och tillbaka mellan att detta skulle vara en bok som jag skulle tycka om eller att jag tycker att den är helt ointressant. Precis innan Books ABC:s tävling hade jag nästan bestämt mig för att plocka bort den från min lista. Något som jag är oerhört glad över att jag inte gjorde, därför att jag kunde knappt lägga den ifrån mig.
Det är nog inte en bok för alla. I början kräver den en hel del tålamod, därför att du får en massa pusselbitar men kan inte alls urskilja något motiv. Det går inte att se hur det hänger samman. Men jag fastnar för dessa bitar, för parallellhistorierna, och blir nästan otålig av att inte få fler bitar. Jag vill ha fler. Jag vill lista ut mysteriet och när allting faller plats, blir jag nästan andlös över hur snyggt gjort det är.
Alla karaktärer är så mångfacetterade och fascinerande. Det finns inte en enda karaktär som jag inte vill veta mer om. Taylor, i all sin vilsenhet och hemskheter som bubblar under ytan, är en av mina absoluta favoritkaraktärer. Med detta sagt så känner jag något inför dem alla och tycker om de flesta. Det finns så många jag bara skulle vilja ge en kram. Samtidigt är jag djupt avundsjuk på alla fina vänskapsband som finns i denna bok.
Melina Marchetta har skrivit alla dessa karaktärer rakt in i hjärtat på mig. Detta gör att jag inte vill lägga ifrån mig deras historia. Den är spännande och tragisk och jag vill veta hur allt hänger ihop, hur det ska sluta, därför att det måste sluta väl. Jag svär när jag ligger uppe sent och läser och till sist inte kan hålla ögonen öppna. Jag vill ju veta hur det ska gå och när jag morgonen därpå får läsa slutet, känns det helt perfekt till denna berättelse.
Trots att större delen av läsningen präglas av en ovilja att lägga boken ifrån mig, så saktar tempot av fram emot slutet. Jag vill inte att det ska ta slut. Under läsningens lopp har jag blivit så fäst vid alla karaktärerna att jag inte vill skiljas från dem. Separationsångesten är ett faktum. Men till sist går det inte att hejda, de sista sidorna flyger förbi, och lätt darrig lägger jag undan boken. Det har varit en helt fantastisk, skakande och emotionell resa.
Jellicoe Road är en komplex uppbyggd historia som kräver lite tålamod, men som är värd det, och som jag verkligen älskade.
Andra som har bloggat om Jellicoe Road
Bokdivisionen; Boktokig; Eli läser och skriver; Nilmas bokhylla och Stockholmsflickan
Pingback: Månadsrapport: Juni 2013 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Kaosutmaningen - C.R.M. Nilsson
Jag kände mig rätt udda när jag inte gillade den;-)
Jag tror att det här är en rätt polariserande bok – antingen gillar du den inte alls eller så älskar du den. Det finns knappt något mellanläge.
Jag gillar när det pågår ett antal parallella historier utan synbart samband som sedan vävs ihop på slutet, så det här kanske är en bok för mig ändå…
Jag rekommenderar den 😀
Japp lite darrig var en allt! Läste precis ut Fracesca, Marchetta är verkligen fantastisk. Böckerna liksom berör varenda liten cell i kroppen!
Jag läste också nyligen Francesca – som jag skrattade och tjöt! Ja, hon har verkligen en förmåga att beröra och förtrolla. Tror eventuellt att hon kan vara en ny favoritförfattare.
Pingback: Tematrio: Sommarens läsning - C.R.M. Nilsson
Pingback: Francesca av Melina Marchetta - C.R.M. Nilsson
Pingback: Jag är inte riktigt klar med 2013 » C.R.M. Nilsson
Pingback: Tisdagstrion: Vägar - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson