Darkest Mercy av Melissa Marr

Denna recension kan innehålla spoilers från tidigare delar.

Betyg: ☆☆☆
Författare: Melissa Marr
Serie: Wicked Lovely, #5
Förlag: Harper Collins (2011)
Antal sidor: 327 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Aislinn måste styra över Sommarhovet på egen hand, eftersom hennes medregent är försvunnen. Samtidigt saknar hon Seth. Keenan är sliten mellan sin nya drottning och sin gamla kärlek, samtidigt som han på avstånd försöker stärka sitt hov inför det kommande kriget. Donia förbereder Vinterhovet för det kommande slaget. Och Seth, som är edsbroder till Mörkerkungen och arvinge till Höghovets drottning, är på väg att göra ett misstag som kan kosta honom livet.

Då har det blivit dags för ännu ett avslut. Den första boken i serien, Mer än ögat ser, läste jag för lite mindre än sex år sedan och den öppnade upp ögonen för den nya vågen av ungdomsböcker. Jag fastnade för konceptet med älvor och fortsatte att läsa serien, som tyvärr känns som om den har tappat ju längre in jag har kommit. Trots att jag läste de föregående böckerna för inte så länge sedan, hade jag fullständigt glömt vad de handlade om och var tvungen att läsa sammanfattningar för att alls hänga med i Darkest Mercy.

I Darkest Mercy hittar Melissa Marr delvis tillbaka till det som jag tyckte väldigt mycket om med den första boken. Älvorna som väsen står mycket i centrum med deras märkliga regler. Mer än en gång är de två tidigare människorna, numera älvor själva, Ash och Donia tänka efter hur de ska uttrycka sig så att andra älvor inte ska kunna slingra sig runt förbudet de har om att ljuga. Just hur svårt och komplext det är att ha med fefolket att göra är en av de saker som Marr har lyckats skildra bäst.

Liksom de övriga böckerna i denna serie är denna lättläst. Det är lätt att fastna i den och läsa vidare, men ändå är jag inte särskilt engagerad. Och jag känner att jag borde vara det. Det är sista boken i en serie, det är krig, min favoritkaraktär spårar ut fullständigt och på något sätt borde det få mig att sitta som på nålar. Men det gör jag inte. Istället blir det mest en småtrevlig mellanbok i väntan på något annat. Ändå måste jag applådera Marr för hur snyggt hon låter slutet av Darkest Mercy spegla början av Mer än ögat ser. Cirkeln blir verkligen sluten.

Darkest Mercy hittar på sätt och vis tillbaka till det som gjorde att jag förälskade mig i Marrs fevärld, men når inte riktigt upp till de första två böckerna.

Andra böcker i serien

Wicked Lovely/Mer än ögat ser

Ink Exchange/Under din hud

Fragile Eternity/Berusad av evigt liv (recension)

Radiant Shadows/I ljuset av din skugga (recension)

Darkest Mercy