Red China Blues av Jan Wong

Betyg: ☆☆☆☆ Rekommenderad
Författare: Jan Wong
Förlag: Bantam Books (1996)
Antal sidor: 405 sidor
Recensionsexemplar: Nej

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Jan Wong är kanadensare med kinesiskt ursprung och åkte till Kina i början av sjuttiotalet som hängiven maoist till Kina. Som en djupt troende – och en av enbart två västerlänningar som fick skriva in sig vid Beijings universitet – inkluderade hennes utbildning att hantera tryckluftsborr vid Number One Machine Tool Factory. I revolutionens namn avsvor hon sig rock n’ roll, planterade ris och avslöjade en medelev som försökt få hjälp att fly till USA. Red China Blues är skildringen av hennes sexåriga romans med maoismen och den oundvikliga desillusioneringen.

Kommentarer

Red China Blues är något slags blandning mellan en journalistisk dokumentation och en självbiografi. Inledningsvis beskriver Jan Wong om hur situationen är och har varit för kinesisk-kanadensiska medborgare: det orättvisa och stundtals grymma sätt de har behandlats på. Hon beskriver även den politiska situationen, där Kina står för den goda kommunismen och Ryssland för den dåliga kommunismen. Men det är ingen som vet vad som egentligen pågår i Maos Kina.

Det är den naiva idealismen som för Wong till Kina. För henne är landet paradiset. En utopi. Detta leder till att hon inte kan förstå varför en av hennes klasskamrater vill ha hennes hjälp att lämna landet, utan kallt lämnar informationen vidare. Hon vill träna bort sitt borgerliga tänkande och bedriver kampanjer för att få åka ut på landsbygden och arbeta för att reformera sig. Inte kan hon förstå varför hennes klasskamrater inte är lika entusiastiska…

Just att Wong egentligen är en utomstående som är passionerad inför ideologin, men som inte har varit där för att genomleva allting, är en del av det som gör hennes perspektiv unikt. En annan del är att hon kan blicka tillbaka på denna del av sitt liv och ge sitt yngre jag en ironisk känga då och då.

Eftersom Red China Blues marknadsförs som hårdast just om hennes år som maoist, blir det nästan snopet när Mao dör mitt i boken. Därefter är det ett Kina som öppnas upp som skildras på ett mer journalistiskt vis. Detta inkluderar en av de bästa skildringar av massakern på Himmelska Fridens torg som jag har läst. Wong hade nämligen första parkett; hon bodde på ett hotell som överblickade torget. Hon lyckas skildra det ofattbara i det som hände och alla förhoppningar som gick i kras på ett sätt som gör att jag andas tungt efteråt, som om jag har sprungit ett maraton.

Hon fortsätter att utforska Deng Xiaopings Kina, men jag upptäcker att jag får mer frågor än svar. Boken gavs ut 1996, så den har ett par år på nacken. Det gör att jag vill ha en uppföljning på det hon skriver. Hur behandlas fångar i dagens Kina? Kan regeringen fortfarande bara ta deras organ efter att de har avrättats? Och det här med hustruhandel, som även Xinran skrev om, pågår det fortfarande? De flesta böcker om Kina som jag har läst där boken har getts ut på senare tid har handlat om kultur och att resa dit.

En av de många saker jag tycker är mest intressant med Red China Blues är frågan om tillhörighet som väcks. I Kanada anses hon vara kines, men när hon kommer till Kina ser hon kanske ut att höra dit, men hon räknas ändå som utlänning. Kanske övertydligt blir detta senare när hon ska hjälpa ett amerikanskt maoistpars dotter återvända till USA. Hon ser ut som den typiska sydstatsskönheten, men talar inte ett ord engelska, vilket leder till en märklig situation på flygplatsen: en till synes kinesisk kvinna måste tolka åt en till synes amerikansk flicka…

Red China Blues skildrar Maos Kina ur ett annorlunda perspektiv, med ironi och humor samt journalistisk skärpa. Jag rekommenderar den.