Författare: Yaba Badoe Originaltitel: True Murder Översättning:Aslög Pontara Förlag: Bokförlaget Tranan (2014) Antal sidor: 289 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Elvaåriga Ajuba och hennes mamma hade nyligen flyttat från Ghana till England när något hände med mamman. Pappan slet upp Ajuba med rötterna och planterade henne på en internatskola i Devon med de kryptiska orden om att hon inte kommer träffa sin mamma igen. Hon försöker förstå vad det egentligen var som hände. På skolan träffar hon den utåtriktade Polly Venus, vars familj Ajuba snabbt blir involverad i. En dag hittar flickorna skelettrester på Pollys vind, som visar sig tillhöra spädbarn. Inspirerade av favorittidningen True Murder försöker flickorna gå till botten med vad som hade hänt. Men ju mer de gräver i Pollys familjehistoria, desto mer börjar Ajuba förstå vad som har hänt i hennes egen familj. Speglarna börjar tala med henne.
En av de bästa sakerna med Lyrans Jorden runt-utmaning har varit att den har fått mig i kontakt med böcker som jag aldrig tidigare hört talas om. Såsom True Murder. I samma stund som jag läste vad den handlade om blev jag riktigt nyfiken. Att den skulle vara ett stopp under vår tur till Afrika var självklart, men jag måste erkänna att jag blir lite besviken.
Den största anledningen har att göra med Polly. När en bok som True Murder har en så pass osympatisk karaktär som en av de viktigaste drivkrafterna i boken, måste jag som läsare förstå den lockelse och tjusning som hon utövar över huvudpersonen. Men här får jag aldrig något grepp kring varför Ajuba skulle vilja var vän med henne. Hon är bortskämd, vill ha sin vilja igenom till varje pris och behandlar sina vänner som smuts.
Denna smått obegripliga vänskapsrelation är kanske den största svagheten i True Murder. Dess största styrka är dock hur den kontrasterar Ajubas ghanesiska uppväxt, där det är självklart att det finns häxor och att galenskap kommer sig av förbannelser, med det engelska synsättet. Magi blandas med realism. Det är visioner, omen om vad som kommer ske, och samtidigt det hjärtslitande porträttet av en familj i sönderfall.
Det finns ett ständigt driv i True Murder att läsa vidare. Sidorna vänds så snabbt som möjligt, samtidigt som klumpen växer sig allt större i magen. Något är fel. Ohyggligt fel. Det här kommer aldrig sluta väl, men ändå drivs jag mot undergången och den förbannade nyfikenheten att få veta om jag har rätt.
True Murder bjuder på beklämmande läsning, men driver obarmhärtigt läsaren framåt så att en sträckläser för att komma till det oundvikliga slutet.
Oj, låter både fruktansvärt intressant och lite avskräckande på samma gång! Skriver upp den på listan så får vi se om jag ger den en chans…
Det är en lite speciell bok. Den var inte helt i min smak, men jag tänker fortfarande på den så något intryck måste den ha gjort.
Pingback: Månadsrapport: April 2016 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Summering av Jorden Runt - C.R.M. Nilsson
Pingback: Kaosutmaning 2016 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Halvtid för Kaosutmaningen: Hur går det för er? - C.R.M. Nilsson
Pingback: Kaousutmaningen: Slutsummeringen - C.R.M. Nilsson