Agents of S.H.I.E.L.D., säsong 6

Kan innehålla spoilers för tidigare säsonger i serien och andra aspekter av Marvels filmuniversum.

Agents of S.H.I.E.L.D., säsong 6

Skapare: Maurissa Tancharoen, Jed Whedon, Joss Whedon
Skådespelare: Clark Gregg, Ming-Na Wen, Chloe Bennett, Elizabeth Henstridge, Iain De Caestecker, Henri Simmons, Natalia Cordova-Buckley, Jeff Ward
Produktionsår: 2018-2019
Säsong: 6
Antal avsnitt: 13
Längd: 546 minuter

Det har gått ett år sedan agent Phil Coulson dog. Nu är S.H.I.E.L.D. under ledning av Mack. Men teamet är splittrat. En del av dem leds av Mack på jorden, där de spårar ett gäng avvikelser som tycks spotta ur sig märkliga individer. En av dem ser fruktansvärt bekant ut. En annan del, under ledning av Daisy Johnson och Jemma Simmons, söker efter Fitz uppe i rymden. När teamet väl är återförenat är det för att möta en fiende som hotar hela jorden. Och en märklig man bär en kär gammal väns ansikte…

Den sjätte säsongen av Agents of S.H.I.E.L.D. finns bara att tillgå på Disney+, vilket man kan ha en del åsikter om. Men eftersom denna serie brukar vara ett säkert kort, så är det klart att jag skaffar ytterligare en streamingtjänst för att se klart den. Dessvärre vete sjutton vad det var som hände i säsong 6.

Säsongen är ungefär tio avsnitt kortare än vad de andra säsongerna har varit, vilket skulle kunna vara positivt. Agents of S.H.I.E.L.D. har en historik av att ha en explosiv start, stå och stampa i mitten och sedan ett hejdundrande slut. Den här säsongen kommer aldrig riktigt igång. Det känns inte som om något byggs upp på riktigt. Jag vet att jag brukar gnälla på att manusförfattarna känns lata som slänger in Hydra hela tiden, men om det här är vad som händer när de inte gör det säger jag bara: heil Hydra. (Det är ett skämt, uppenbarligen.)

Skådespelarna gör fortfarande ett bra jobb. Det är manuset och regin som brister. Det finns dock två riktigt bra avsnitt i en säsong som annars saknar lyster. Det ena är avsnitt sex, Inescapable, där Fitz och Simmons återförening inte riktigt går som tänkt. De är fångade i sina egna hjärnor och tvingas konfrontera sina egna demoner eller duka under inför galenskap. Iain De Caestecker och Elizabeth Henstridge har lysande kemi och de spelar fantastiskt här. Det andra avsnittet är senare i säsongen, nummer 11 och heter From the Ashes. Det är ett verkligt känslomässigt avsnitt där alla karaktärer tvingas konfrontera sina demoner. Daisy måste möta mannen som bär Coulsons ansikte och försöka lista ut vad han är för något. Clark Gregg måste ha haft roligt i den här serien att få spela en antagonist som vänds till allierad. Särskilt i relation till de andra karaktärerna.

Men två bra avsnitt kan inte väga upp för att resten av säsongen knappt engagerar. Jag hoppas att säsong 7 är mer sevärd så att serien avslutar på topp.

Betyg 3: Gillade den.

Andra säsonger

Säsong 1 (recension från 2017recension från 2022)

Säsong 2 (recension)

Säsong 3 (recension)

Säsong 4 (recension)

Säsong 5 (recension)

Säsong 6

Säsong 7

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i film och tv och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.