Let It Snow av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle

Författare: John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle
Förlag: Puffin (2008)
Antal sidor: 352 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

I Let It Snow skriver tre amerikanska ungdomsboksförfattare varsin berättelse, som hakar i varandra. Allt sätts i rullning av en snöstorm. Den får ett tåg att fastna i snön utanför den lilla staden Gracetown vilket leder till mobilsamtal som inte når fram, missförstånd, dikeskörning, för många och för gapiga cheerleaders och första kyssar – allt under en förtrollad julhelg.

Let It Snow inleds av Maureen Johnsons The Jubilee Express. Jubilee har tänkt spendera julafton med sin pojkvän, men när hennes föräldrar arresteras får hon snällt finna sig i att sätta sig på tåget till Florida och morföräldrarna. Men snöstormen tvingar dem alla till ett stopp. När hon tar sin tillflykt till Waffle House möter hon Stuart, som öppnar både sitt hem och sitt hjärta för henne.

Jag har inte läst något av Maureen Johnson tidigare, men tycker att det här var en väldigt trevlig bekantskap. Jubilee har en härlig personlighet och humor så det blir över, vilket gör det hela till en rolig berättelse att läsa. Det blir lite smågalet och humoristiskt, men samtidigt charmigt och romantiskt så att jag bara myser.

Den andra berättelsen är A Cheertastic Christmas Miracle av John Green. Vännerna Tobin, JP och the Duke sitter på soffan hemma hos Tobin och njuter av ett Bond-maraton. Då ringer Keun, som jobbar på Waffle House, med en tydlig och desperat önskan: att de ska trotsa snöstormen, komma till Waffle House på stört och ta med sig Twister-spelet.

Det är den av berättelserna jag tycker minst om, men så är jag ju heller inte så förtjust i John Green som alla andra verkar vara. Den är lite grabbigare i tonen, vilket bjuder på ömsom underhållning, ömsom en önskan att dunka Tobins huvud i en vägg. När the Duke beskrivs som att ha mer personlighet än andra tjejer eftersom hon är en tomboy ville jag kräkas. Annars är det väl en ganska typisk John Green-berättelse, vilket innebär att det blir trevlig läsning. Färden till Waffle House blir både spännande och rolig.

Let It Snow avslutas med Lauren Myracles The Patron Saints of Pigs. Addie har gjort ett riktigt dumt misstag, vilket krossat hjärtat på killen som hon älskar. Denna jul måste hon lära sig en del hårda sanningar och se om hon kan växa som människa.

Det här är den novell som folk tycks ha svårast för, men är nog den som jag nästan gillar mest fastän den inte är fullt lika bra skriven som de andra två. Addie är en självisk, imperfekt karaktär som låter allt handla om henne. Novellen refererar till den klassiska julfilmen It’s a Wonderful Life och jag vet inte om det bara är jag som tolkar in att den rör sig på ett lite övernaturligt plan. Men det pågår en tydlig karaktärsutveckling genom hela novellen som jag uppskattar.

Vad ska jag säga avslutningsvis om Let It Snow? Det är väldigt amerikanskt, drösvis med snö och charmigt. Bra julläsning, helt enkelt.

Andra bokbloggare om Let It Snow

Beas bokhylla; Eli läser och skriver; Just här – just nu; Prickiga Paula och böckerna; Sofies bokblogg; Vår Bokvärld