Let It Snow

Regissör: Luke Snellin
Manus: Laura Solon, Victoria Strouse och Kay Cannon
Skådespelare: Isabela Merced, Shameik Moore, Odeya Rush, Liv Hewson, Mitchell Hope, Kiernan Shipka
Produktionsår: 2019
Längd: 92 minuter

En julafton drar en kylig storm över en liten småstad och kommer föra samman en grupp ungdomar. Julie är på väg hem med tåg när snöstormen strandar det. Eftersom det inte är långt till hennes hemstad, hoppar hon av och går den sista biten. Hon får sällskap av sångaren Stuart, ett möte som kommer väcka oväntade känslor hos dem. Tobin och the Duke, däremot, är bästa vänner sedan länge. Men Tobin vill ha något mer än vänskap och ska bekänna sina känslor för henne, när en annan kille får upp ögonen för henne. Dorrie och Addie är bästa vänner, men den själviska Addie är fullt upptagen av sina killproblem medan Dorrie kämpar med sina känslor för en tjej som inte vill erkänna vad det är de delar.

Let It Snow är löst baserad på boken med samma namn av John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle. I filmen glider dessa sammanhängande historier fint in i varandra och leder till ett fint relationsdrama med en ensemble som lyckas porträttera värme i sina karaktärers relationer. Alla ändringar är inte av ondo, utan jag tycker om Dorries utökade roll och att hon för vara fokus för en relation till en annan tjej. Filmen bygger på acceptans och kärlek utan att för den skulle bli predikande.

Min tanke, trots att jag vid tillfället inte hade sett denna film, var att Let It Snow försökte efterlikna Love, Actually fast för ungdomar. Det jag känner med denna film är att, trots att den utspelar sig på julafton, så ger den mig knappast någon julkänsla. Det känns som ett vanligt, standard tonårsdrama. Mysigt att titta på, men inget jag kommer skriva hem om. Skådespelarna är bättre än storyn.

Let It Snow är en typisk, men ändå ganska fin, tonårsfilm som jag dock troligen inte kommer att se om.