I somras ordnade ju Lyran en klassikerutmaning som helt enkelt gick ut på att läsa ett valfritt antal klassiker. Jag valde ut tre böcker och för min del blev det inte en särskilt lyckad utmaning.
Först läste jag Dikter av Harry Martinson. Jag klickade inte med Martinsons lyrik. Den varken berörde eller skakade om mig. Även om jag vill fortsätta utforska hans författarskap, tror jag inte att hans lyrik är något för mig.
Därefter läste jag Konsten att älska av Ovidius. Här uppskattade jag referenserna till mytologi, men jag blev också beklämd av hur länge en unken kvinnosyn har hållit i sig. Mycket kändes modernt, på ett beklämmande vis.
Men tredje gången gillt: jag läste Dvärgen av Pär Lagerkvist. I efterhand är det obegriplig hur jag kunde låta den stå oläst i hyllan så länge, därför jag älskade den verkligen.
Så summa summarum: en fullträff och två bottennapp.
Som bonus läste jag även Den långa flykten av Richard Adams, som jag har velat läsa länge och som verkligen levde upp till förväntningarna. Den här kommer jag nog läsa flera gånger.
Den långa flykten är en sån där bok som jag läser om och om igen…
Jag tror jag ska försöka läsa om den nästa år, och året därpå, och året därpå… en omläsning om året är väl vad doktorn ordinerar? 😉