Författare: Pär Lagerkvist Förlag: Albert Bonniers förlag (2007) Antal sidor: 149 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Vid en furstes hov i renässans Italien tjänstgör dvärgen. Han är 26 tum lång och betraktar människorna i sin närhet med avsmak. Kärlek, ideal och drömmar, vetenskap och konst, alla dessa högst positiva ting spottar han på. Det som tänder en gnista inom honom är list och lönnmord, grymhet och förstörelse. Hat är det enda han förstår sig på, och han vet att makten alltid behöver honom.
Min gymnasielärare i gymnasiet var väldigt förtjust i att deklamera ur Ångest. Kanske var det detta som gjorde mig så nyfiken på Pär Lagerkvists författarskap och gjorde att jag förälskade mig i hans lyrik och annat som han har skrivit. Ändå har Dvärgen bara blivit liggande tills nu. Efter att ha läst den är jag böjd att hålla med en av mina klasskamrater från den tiden: dvärgen är en elak liten jävel.
Jag upplever att det märks att Dvärgen är skriven under andra världskriget och att det går att dra paralleller till nazismen i dvärgens handlingar. Han ser sig själv och andra dvärgar som en suverän ras, vidare överlägsen mänskligheten. Krig är det bästa han vet och han vill hjälpa sin furste att lägga resten av världen under sig. Dvärgen är en diskussion kring och utforskning kring ondskan.
Det är en mångfacetterad roman som det finns mycket att diskutera kring Dvärgen. Till exempel kärlekens roll i våra liv. Något som dvärgen absolut inte kan förstå sig på och som både skrämmer och äcklar honom. Eller konstens roll i våra liv. En mästare, som är uppenbart baserad på Leonardo da Vinci, kommer till furstehovet och dvärgen kan inte förstå varför han ägnar sig åt sitt måleri när han skulle kunna designa vapen. Han upplever dessa vapen som underbara. De bekräftar mästarens genialitet i hans ögon.
Dvärgen är en resa ned i mörkret, i hatet, där det goda och det vackra inte har något värde. Där en flickas första kärlek kan hånas och leda till tragedi, och där krig premieras som det högsta av allt. Inget annat är värt något i dvärgens värld. Krig och död får honom att leva upp, särskilt om han får utföra dåden själv. Lagerkvist drar med sig läsaren ned i djupet och tvingar denne att konfrontera ondskan ansikte mot ansikte.
Dvärgen är en roman som sätter tankarna i spinn och som kommer att dröja sig kvar hos mig länge.
Andra som har bloggat om Dvärgen
bokmania; dagensbok.com; Eli läser och skriver; En boktoks tankar; literature connoisseur; Lyrans noblesser
Den boken finns i bokhyllan hos mig men det är ett bra tag sen jag läste något ur just den hyllan. Det vore kanske dags för det!
Jag kan verkligen rekommendera Dvärgen 🙂
Intressant kuriosa: Det här var en av de böcker som fick rapparen Petter att intressera sig för läsning och svenska språket enligt hans bok ”16 rader”. Jag måste läsa ”Dvärgen”.
Jag kan förstå det 🙂 Boken är varmt rekommenderad.
Jag älskar Pär Lagerkvist och Dvärgen är synnerligen läsvärd. Om jag förstått sakerna rätt så är dvärgen en personifiering av ondskan. Fursten kallar på honom när han ska ut i krig eller när han är svartsjuk. Annars får dvärgen sitta ensam, men han vet att hans herre kommer att kalla på honom igen.
Dvärgen är definitivt en personifiering av ondskan. Men sitter ensam gör han väl inte? Han är väl en ständigt närvarande del av hovet; sin herres ögon och öron när denna inte är i rummet.
Måste verkligen läsa denna snart. Har tänkt göra det så länge nu.
Den är riktigt bra 🙂 Jag rekommenderar den.
Pingback: Klassikerutmaningen - C.R.M. Nilsson
Pingback: Månadsrapport: Augusti 2015 - C.R.M. Nilsson