Författare: Stephen King Originaltitel: Lisey’s Story Översättare: Anders Bellis Förlag: Bra Böcker (2008) Antal sidor: 537 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska) Inbunden | Adlibris, Bokus Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Liseys man, Scott Landon, gick bort för två år sedan. Först nu har hon orkat ta itu med att rensa ur hans arbetsrum och sortera pappren. Eftersom han var en firad författare finns det många intressenter som kretsar kring henne likt gamar. Men bland det han lämnat efter sig hittar hon en skattjakt. En bol, som Scott skulle ha kallat det. Denna för henne genom deras äktenskaps höjdpunkter, men också till den plats dit Scott ibland gick, som både skrämde och helade honom, som kunde äta honom levande eller ge honom de idéer han behövde för att leva. Nu är det Liseys tur att åka till Booyamånen.
En uttalad ambition som Stephen King har haft med Liseys berättelse är att skildra äktenskapet och det särskilda språk som uppstår makar emellan. Till viss del är det väl det som jag tycker bäst om med boken: Liseys och Scotts relation, genom åren, hur den växer fram inför läsarens blick. Men samtidigt blir jag smittigt, för att låna ett uttryck ur boken, trött på alla deras förbannade påhittade ord och att det känns som om jag läser just ordet ”smittig” tio gånger inom loppet av två sidor.
Men Liseys kamp för att skapa ordning där hennes andra hälft är borta berör mig. Liseys berättelse för mig tillbaka genom ett äktenskap som inte alla gånger har varit så lätt, men som har varit fyllt av kärlek. Ju mer hon minns tillbaka och ju mer det nystas i Scotts historia, desto mer fastnar jag. Det är det som fängslar mig mest med Liseys berättelse.
Och hade Liseys berättelse uppehållit sig vid äktenskapet och hur det är att bli lämnad ensam kvar, då hade det kanske blivit en annan recension. Nu ska det slängas in ett våldsamt fan, lite a la John Shooter och Annie Wilkes, i en fullständigt onödig sidohistoria. För att inte nämna Liseys syster som blir katatonisk och används som ett plot device. Det är så många trådar att boken hade vunnit på att skalas av en aning.
Liseys berättelser utlovade en massa saker som aldrig infriades, och det är definitivt inte Stephen Kings bästa. Men det finns bitar som verkligen glimmar till.
Andra som har bloggat om Liseys berättelse
Ariels bokhylla; Bokstävlarna; Boktraditionen; dagensbok.com
Vad tråkigt att du inte gillade den. För mig var detta boken som fick tillbaka King upp på favoritplatsen igen, efter att han sakta glidit nerför listan 🙂
Jag velade fram och tillbaka mellan vad jag skulle sätta för betyg. Det finns bitar som jag verkligen gillar, som verkligen är lysande, men så fanns det så mycket som jag retade mig på. En väldigt ojämn bok i mina ögon.
Jag håller inte med dig alls, för mig är detta en av de bättre böckerna som finns. Men väldigt länge sedan jag läste den, kanske dags igen…
Tur att en kan tycka olika 😉 Jag tror jag skulle ha älskat den om inte Jim Dooley (kommer faktiskt inte helt hundra ihåg hans namn) och Amanda hade varit med. För mig blev det bara onödiga sidospår.