Författare: Richard Adams Originaltitel: Watership Down Översättare: Britt G. Hallqvist Förlag: Bonnier (2001) Antal sidor: 343 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska) Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Hassel och Femman är två ungkaniner som lever i en fridfull koloni. Men Femman ansätts snart av föraningar om att något hemskt är på väg att ske. Deras varningar faller dock för döva öron. Tillsammans med en fåtalig skara kaniner lämnar de sin gamla koloni till det mer lovande landet vid Watership Down. På vägen möter de nya vänner, men också fiender och tidigare okända faror. Strapatserna kommer att bli många och färden lång innan de hittar sitt nya hem.
Det finns vissa böcker som du hör talas om och bara längtar efter att läsa. Den långa flykten är en sådan bok för min del. När jag väl fick tag på den var jag livrädd för att jag skulle ha alldeles för höga förväntningar, men nej, den lever upp till dem alla. Det är ett svepande, episkt äventyr från första till sista sidan och jag ville inte alls lägga den ifrån mig. Inom bokens sidor ryms hjältedåd och tragik, humor och sorg, på ett sätt som är svårt att motstå.
Den långa flykten är i högsta grad en antropomorfisering, men kaninerna lyckas ändå behålla drag av djur som gör att de aldrig känns som något annat än kaniner. De har sitt eget språk och sin kultur. Därmed uppstår det också kulturkrockar när de möter andra kolonier som inte beter sig som kaniner ”ska.” Det blir tillspetsat när de ställs inför olika underligheter som aldrig skulle ha förekommit i deras hemkoloni och som de har svårt att acceptera.
Men kanske faller jag mest för kaninernas mytologi i Den långa flykten. När dagen har varit svår och vägen tuff, samlas de runt sin sagoberättare. Han berättar om El-ahrairah, den första kaninen, som med list lyckas överlista de tusen fienderna. Det är en typisk tricksterfigur, men vars förebild är Hassel och hans vänner till stor hjälp när de ska lösa problem som att bygga upp ett nytt hem. Eller just den där lilla fadäsen att de glömde att ta några honor med sig från den gamla kolonin.
Den långa flykten är en riktigt underbar klassiker som jag kan se mig själv läsa om och om igen. Femmans och Hassels äventyr kommer aldrig tråka ut mig.
*puh* så skönt att du gillar, så som jag har tjatat om den 🙂
Den var verkligen underbar 🙂
En av mina absoluta favoriter från mellan/hög-stadiet. Läste om den förra veckan efter ganska många år. Lika bra ännu 🙂
Jag ser fram emot att läsa om den i framtiden 🙂
Det är så länge sedan jag läste den här så jag minns verkligen inte mycket. Bara en allmän positiv känsla…
Den är väldigt bra 🙂
Den är underbar! Jag brukar läsa om den lite då och då och/eller se den tecknade filmen som jag också tycker mycket om
Jag råkade se scenen där Kronan fastnade i snaran som barn och det gav mig men för livet. Vet inte riktigt om jag vill se filmen efter det.
Jag förstår ditt trauma från filmen, den är väldigt hemsk – men samtidigt extremt vacker. Det är sannerligen en fin bok du smyckat din tillvaro med, själv älskar jag deras ord för bil, som om jag inte minns fel är ”hrududu”. Onomatopoetiskt gissar jag.
De hade många fina ord, de där kaninerna. Det var en av aspekterna jag tyckte bäst om med boken 🙂 Ja, hrududu kan mycket väl vara onomatopoetiskt.
Pingback: Tisdagstrion: Vilda djur - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson