Denna recension kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.
Författare: Anne Rice
Serie: Vampyrkrönikan, #8
Förlag: Ballantine Books (2002)
Antal sidor: 564 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Marius de Romanus började sitt liv som senator i det romerska imperiet. Med våld förs han över till vampyrernas liv och blir beskyddare till vampyrernas Drottning och Kung, genom vilkas ådror rinner källan till alla deras liv. Genom hans liv under de följande århundradena får vi se hur Rom kristnades, hur staden ödelades av visigoterna och den Svarta Dödens framfart. Återupplivad av renässansens skönhet blir Marius en konstnär och lever lyckligt men farligt bland dödliga. Men den lycka han upplever med den vackra kurtisanen Bianca och lärlingen Armand är bräckligare än han någonsin kunnat föreställa sig.
När jag började läsa Blood and Gold var jag rädd för en upprepning av föregående bok som jag läste, då även Marius berättelse har behandlats i de tidigare böckerna. Men jag blev snabbt lugnad. Anne Rice gör inte samma misstag som hon gjorde i Armands berättelse: istället för att dröja sig kvar i Marius dödliga liv alldeles för länge och sedan upprepa allt som redan berättats, tar hon vid när han har blivit vampyr och skildrar de år som han var väktare åt Akasha och Enkil.
Det är som att sjunka ned i en skön fåtölj och bara få dras med i händelseförloppet. Om det är något som Rice verkligen kan så är det att blåsa liv i historiska miljöer. Jag upplever Roms storhetstid och känner Marius sorg vid dess fall. Den glittrande, gyllene renässansen i Italien känns som en fröjd att läsa om. När det gäller miljöskildringar är Blood and Gold minst lika bra som någon av hennes andra böcker.
I Blood and Gold introducerar hon även ett delvis nytt persongalleri, något som jag hade önskat mig att hon skulle ha gjort i Armands berättelse. I denna får vi möta den nordiska vikingavampyren Thorne, som är lyssnare till Marius berättelse; Avicus; Mael; den vackra Eudoxia som jag skulle ha velat veta mer om; den visa och sorgliga Pandora… Vissa, som Avicus, skulle jag ha velat veta ännu mer om, men det kanske kommer senare i serien.
En sak rubbar mig lite ur balans är de ambivalenta känslostormar som har dykt upp i både Blood and Gold och Armands bok. Kärlek flammar upp lika plötsligt som hat, och de är snarare inslingrade i varandra. Kanske tydligast i Marius relation till Mael eller Thornes relation till sin skapare. Denna hat/kärlek-paradox gör att jag rycker till och glider ur boken gång på gång. Andra återkommande känslor i boken är ilska och hur det har förstört i olika perioder av Marius liv. Istället för att bli självömkande, erkänner han sina misstag och felsteg och gör att jag på så sätt tycker bättre om honom.
I och med Blood and Gold tycker jag att Vampyrkrönikan har ryckt upp sig på nytt och ser fram emot att läsa vidare i serien.
Andra böcker i serien
Interview with the Vampire
The Vampire Lestat
Queen of the Damned
The Tale of the Body Thief
Memnoch the Devil (recension)
The Vampire Armand (recension)
Merrick (recension)
Blood and Gold
Blackwood Farm
Blood Canticle
Prince Lestat
Lite sugen på att läsa Anne Rice igen. Jag läste de första böckerna i serien för många år sedan men glömde sen bort serien… I dag har jag äntligen svarat på din vårenkät!
Jag tycker väldigt mycket om hennes böcker 🙂 Det känns nästan lite sorgligt att efter att i tio år ha försökt få ihop hela Vampyrkrönikan att jag snart kommer att ha läst alla böcker som finns i år.
Pingback: Månadsrapport: Februari 2015 - C.R.M. Nilsson