Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.
Författare: Susan Cooper Serie: The Dark Is Rising, #4 Förlag: Margaret K. McElderry Books (2010) Antal sidor: 192 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Will Stanton har precis börjat repa sig efter en längre tids sjukdom när hans familj skickar honom till släktingar i Wales för att återhämta sig ytterligare. Gnagande i bakhuvudet har han känslan av att ha glömt bort något viktigt. Fragment av en gåta leder honom på jakten efter en gyllene harpa som ska väcka Sovarna – sex ädla riddare som har sovit i århundraden. Snart står det klart att han kommer att ställas inför en av de mäktigaste av Mörkrets herrar, Gråkungen. Kungen har både harpan och Sovarna i sitt grepp och det krävs avsevärd kraft för att bända dem ifrån honom.
The Grey King är en av de böcker i serien som jag har läst flest gånger. Främst eftersom det är den och den andra boken som jag har haft i min bokhylla sedan tioårsåldern. Det är också en av dem som jag har läst om mest nyligen. Sist var i december 2010 eller 2011, så det är ju inte så avsevärt länge sedan.
Men The Grey King är också en av mina favoriter i serien. En stor del av detta beror nog på att den utspelar sig just i Wales, en miljö som är perfekt lämpad för den här typen av fantasy. Vidunderliga kullar, sjöar och oväder som kan segla upp plötsligt gör det självklart att en av Mörkrets herrar kan förkroppsligas av ett berg. Blanda detta med den vackra walesiskan som strösslas genom boken och jag blir helt såld. Hela den här serien är så atmosfärisk.
Det finns drömlika passager i The Grey King som varvas av riktigt obehagliga saker. Ibland är det kanske inte Mörkret som är det läskigaste i hela serien, utan de människor som villigt låter sig utnyttjas av dem. Ofta utan att vara medvetna om det, bara det att de är giriga och missunnsamma. Det finns en riktigt ful fisk i den här boken som får mig att vilja knyta näven varje gång jag läser dem.
Susan Cooper har ett underbart sätt att hantera det engelska språket. The Grey King känns som om den kom till utan ansträngning, som den växte ur marken färdig snarare än att en modern författare satte pennan till pappret och slet för att skriva den. Just lättheten och säkerheten som hon skriver med är så beundransvärd.
Jag har sagt det och kommer att säga det igen: läs den här serien. Det är lite av en bortglömd klassiker och The Grey King är definitivt en av de bättre böckerna.
Andra böcker i serien
Over Sea, Under Stone (recension)
The Dark Is Rising (recension)
Greenwitch (recension)
The Grey King
Silver on the Tree recension()
Inspirerad av dina inlägg så läste jag första delen för någon vecka sedan 🙂 Är säker på att jag läste serien som liten, men det var inte förrän alldeles i slutet (i grottan) som jag kände igen något 🙂
Jag kände heller inte igen så mycket av första boken, om jag ska vara ärlig. Det var lite svag deja vu, men jag tror aldrig det var en av favoriterna och att jag inte läste den lika många gånger som de andra fyra. Den skiljer sig ju lite från de andra.
Pingback: Månadsrapport: November 2016 - C.R.M. Nilsson
Efter alla dina lyriska recensioner var jag tvungen att köpa hem den här serien. Jag har inte börjat läsa än men det ska bli spännande när det väl blir av. 🙂
Åh, vad kul! 🙂 Då har jag gjort mitt jobb.
Låter lite som Stiefvaters Kretsen? Låter bra hur som helst. Jag är bara så himla lat av mig och det är jobbigt att läsa på engelska, men jag kanske tar mig i kragen, vem vet. 🙂
Det är en av Maggie Stiefvaters favoritbokserier, faktiskt. Jag tycker influenserna märks särskilt tydligt i tredje delen av Kretsen 🙂 Susan Coopers serie finns ju på svenska, men då får en leta på Bokbörsen och dylikt.