Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.
Författare: Susan Cooper Serie: The Dark Is Rising, #2 Förlag: Margaret K. McElderry Books (2010) Antal sidor: 272 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Will Stanton är sjunde sonen till en sjunde son, och detta är året då han fyller elva år. På midvinterdagen sveper en snöstorm in som täcker landet i snö. Mystiska saker börjar hända kring Will. Han får veta att han är den sista av De Gamle, en grupp odödliga varelser som håller Mörkret på stången. Nu när han har vaknat måste han hitta de sex tecknen för att kunna hålla tillbaka Mörkret även denna gång.
Det finns knappt ord för att beskriva hur mycket jag tycker om The Dark Is Rising. Jag har läst den hur många gånger som helst och det gör att orden, även om det är första gången jag läser på engelska, är lika välbekanta som en gammal filt. Det blir därmed inga överraskningar, utan jag mumlar ”just, ja, så var det” eller ”åh, just ja, den där musiken!” Hjärta, hjärta, hjärta. Ärligt talat, jag har nog hjärtan istället för ögon medan jag läser.
Jag älskar vintermiljöerna i The Dark Is Rising. Vintern är min favoritårstid och även om det i boken är den tid som Mörkret är som starkast, så är det så underbart beskrivet hur vackert den gnistrande snön är och kylan riktigt biter i kinderna. Då den utspelar sig kring jul ger den också skaplig julkänsla, vilket får mig att önska att jag hade sparat den till december. Det sjungs julsånger och öppnas julklappar.
Magin är också underbar i The Dark Is Rising. Det är inga storslagna, överdrivna gester, utan mer subtil magi. Inblandningen av keltisk mytologi och folktro är liksom i föregående bok så väl genomtänkt och nydanande. Hur Susan Cooper förvaltar stoffet är imponerande.
Wills karaktär och den utveckling som han genomgår genom The Dark Is Rising är också skicklig. Från att ha varit en lite lillgammal pojke till att vara ett väsen som inte riktigt är mänsklig, som står lite halvt utanför tiden, men som fortfarande ändå är en pojke. Detta ställs i skicklig kontrast till hans normala syskon och hur deras relation förändras ju mer hans krafter växer. Hans ungdom står även i kontrast med mentorn Merriman Lyon, som bjuder på ett kärt återseende i denna bok. Även hans karaktär fördjupas och förmänskligas.
Om det finns en bok som jag verkligen vill få er alla att läsa, så är det The Dark Is Rising. Det är en av mina absoluta favoritböcker.
Andra böcker i serien
Over Sea, Under Stone (recension)
The Dark Is Rising
Greenwitch (recension)
The Grey King (recension)
Silver on the Tree (recension)
Åh, den här boken är nostalgi även för mig. Jag läste den och hela serien många gånger som barn, på svenska. Har aldrig läst den på engelska, men nu blir jag bra sugen. Förresten finns den väl inte i tryck längre på svenska (förutom på bibliotek)? Och att läsa den på original låter bra frestande.
Nej, den har nog gått ur tryck på svenska. Jag håller på spanar lite på Bokbörsen för att se om de dyker upp, eftersom jag skulle vilja ha en uppsättning på svenska också. Jag har den här och Gråkungen på svenska.
Låter verkligen som intressant läsning. Tack för tipset.
Det var så lite 🙂
Jaha. Så detta är alltså något jag har missat. Jag har faktiskt aldrig hört talas om. Tror jag.
Jag har nog skrivit en och annan rad om serien 😉 Det är ju lite äldre böcker, men jag tycker de är minst lika bra som Narnia och borde verkligen läsas av fler.
Pingback: Månadsrapport: September 2016 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Tematrio: Julberättelser - C.R.M. Nilsson
Pingback: The Grey King av Susan Cooper - C.R.M. Nilsson
Pingback: Greenwitch av Susan Cooper - C.R.M. Nilsson
Pingback: Over Sea, Under Stone av Susan Cooper - C.R.M. Nilsson