Antal lästa böcker i januari 2023: 14
1. Törnfåglarna av Colleen McCullough
2. Pelle Svanslös i Amerika av Gösta Knutsson
3. Lindas samlade av Linda Norrman Skugge
4. Skäl att fortsätta leva av Matt Haig
5. De sju systrarna av Lucinda Riley
6. Kirskålsgrannar av Jenny Clevström
7. Maurice av E. M. Forster
8. Skissa av Sarah Nesbitt
9. Våreld
10. Helvetet jag kallade kärlek av Lena Bivner
11. Tant Gredelins vintage av Anna Lena Stålnacke
12. Mrs Dalloway av Virginia Woolf
13. Hur ska det gå för Pelle Svanslös? av Gösta Knutsson
14. De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa
Drama: 4
Dystopi: 1
Fantasy: 1
Feelgood: 2
Historisk fiktion: 2
Non-fiction: 4
Hyllvärmare: 7
Böcker införskaffade samma månad: 2
Böcker införskaffade samma år: 0
Omlästa böcker: 0
Lånade böcker: 5
Recensionsex: 0
Kvinnor: 8
Män: 3
Annat: 0
Duo: 1
Författare jag inte har läst tidigare: 7
Amerikansk författare: 1
Australiensk författare: 1
Brittisk författare: 4
Japansk författare: 1
Svensk författare: 6
Kommentar: Även om det inte ser ut så till antalet, så innebar januari en lässvacka. Jag lyckades inte träffa rätt i mina bokval. Väldigt lite fyllde mig med entusiasm. Det var inte förrän i slutet av månaden som jag läste två riktigt bra böcker och fick en nytändning.
Dessa två var Mrs Dalloway av Virginia Woolf och De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa, som definitivt är månadens bästa skönlitterära böcker. Det är svårt att sätta fingret på vad det var jag tyckte så mycket om med Mrs Dalloway, men stämningen har dröjt sig kvar. De förlorade minnenas ö är en dystopi som verkligen kryper in under skinnet.
Bästa nonfiction var Skissa av Sarah Nesbitt, även om jag har svurit över hur svårt det är. Jag är inte bra på att förenkla saker. Jag vill teckna detaljerat.
Sämst denna månad var Lindas samlade av Linda Norrman Skugge. Många av krönikorna kändes som om de saknade röd tråd och bara vara skrivna för att provocera för provokationens skull.
Överraskad blev jag av Mrs Dalloway. Att en bok som utspelar sig under en enda dag, skriven i stream of consciousness, skulle vara så uppslukande var inget jag hade räknat med.
Besviken däremot blev jag på De sju systrarna av Lucinda Riley. Jag tyckte ändå riktigt bra om Änglaträdet, men kände att de gott kunde ha redigerat den här lite hårdare för att få bukt på upprepningarna.
Jag har velat fram och tillbaka mellan om Helvetet jag kallade kärlek av Lena Bivner och De förlorade minnenas ö är otäckast denna månad, men valet föll på den sista. Det är något med den dystopiska världsbilden som är så oförklarligt och godtyckligt att jag nästan inte kan andas medan jag läser den.
Antal sedda filmer i januari 2023: 6
1. Venom: Let There Be Carnage
2. American Gods, säsong 2
3. Thor: Love and Thunder
4. The Hatchet Wielding Hitchhiker
5. Glass Onion
6. Ratched, säsong 1
Action: 1
Deckare: 1
Dokumentär: 1
Drama: 1
Fantasy: 1
Science fiction: 1
Hyllvärmare: 3
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
Netflix: 3
Annan streamingtjänst: 0
Omsedd film: 0
Kommentar: Den mentala svackan i läsningen fördes även över på film- och serietittandet. Det kändes inte riktigt som om jag lyckades träffa rätt i mina val. Det mesta kändes meh.
Det var inte förrän jag såg Glass Onion, som är månadens bästa, som jag kände att jag hade träffat rätt. Rian Johnsons satiriska pusseldeckare är verkligen välgjorda och riktigt underhållande.
Sämst denna månad däremot var serien Ratched, som en före detta kollega rekommenderade mig. Jag vet inte, den känns glansig, grotesk och märkligt händelselös. Ändå tyckte jag att den var rätt otäck, så den fick bli otäckast denna månad.
Överraskad blev jag av The Hatchet Wielding Hitchhiker. Även om det inte är den bästa dokumentär som jag har sett, så tog den sig fram emot slutet och lyckades väcka en rätt intressant diskussion kring medialt ansvar.
Besviken däremot blev jag både på Venom: Let There Be Carnage och Thor: Love and Thunder. De båda lider av samma problem när man har proppat filmerna fulla med humor och glömt bort att stoppa in lite handling med.
