Månadsrapport: November 2021

Antal lästa böcker i november 2021: 16

136. Ömhetsbevis av Larry McMurtry
137. Den oöverträffade fader Brown av G. K. Chesterton
138. Handbok för språkpoliser av Sara Lövestam
139. Matrix av Lauren Groff
140. Vinnarna av Fredrik Backman
141. Minas hus av Heidi Bjørnes
142. Pride and Prejudice av Jane Austen
(143. Diskursanalys som teori och metod av Marianne Jørgensen Winther och Louise Philips)
144. Kusin Rachel av Daphne du Maurier
145. Vid vansinnets berg, volym II av H. P. Lovecraft och François Baranger
146. I’m Thinking of Ending Things av Iain Reid
147. Biblioteca universal de misterio y terror 5
148. Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman (gammal recension)
149. De missanpassade av Arthur Miller
150. Ett dystert julminne & Om vintern i de stora skogarna av Dan Andersson
151. De blå silkesstrumporna av Elin Wägner

Deckare: 1
Drama: 7
Fantasy: 1
Feelgood: 1
Historisk fiktion: 1
Non-fiction: 2
Romance: 1
Skräck: 2
Thriller: 1

Hyllvärmare: 5
Böcker införskaffade samma månad: 6
Böcker införskaffade samma år: 1
Omlästa böcker: 3
Lånade böcker: 1
Recensionsex: 3

Kvinnor: 8
Män: 9
Annat: 0
Duo: 0
Författare jag inte har läst tidigare: 7

Amerikansk författare: 4
Brittisk författare: 5
Dansk författare: 1
Kanadensisk författare: 1
Norsk författare: 1
Spansk författare: 1
Svensk författare: 4

Kommentar: I slutet av november kom jag in i ett läsflyt utan dess like. Jag fick nästan bromsa mig själv för att jag inte skulle sluka böcker. Det är härligt när det blir så, men också frustrerande när du har saker att göra som hindrar dig från att läsa så mycket som du vill.

Den månad får två böcker samsas om titeln månadens bästa skönlitterära: Matrix av Lauren Groff och Vinnarna av Fredrik Backman. Den ena en ny bekantskap som tjusade mig, den andra en värdig avslutning på en mycket känslomässigt omtumlande trilogi.

Bästa nonfiction får dock Sara Lövestams Handbok för språkpoliser stå ensam högst upp på prispallen. Få kan skriva så roligt om grammatik som hon kan.

Dålig var den inte, men sämst denna månad var i alla fall Biblioteca universal de misterio y terror 5. Jag är ganska glad att jag inte har fler i den serien, ändå.

Överraskad blev jag av Pride and Prejudice. Jag såg ju nyligen en filmatisering och var inte särskilt begeistrad, men boken är faktiskt en av de få av Jane Austens böcker som jag gillar.

Besviken blev jag däremot på Den oöverträffade fader Brown. Jag har hört så mycket gott om dessa böcker, men tyckte att den kändes daterad och jag irriterade mig på flertalet berättarknep.

Otäckast denna månad tyckte jag att Ian Reids I’m Thinking of Ending Things var. Det är en väldigt udda bok, men också en väldigt bra skildring av hur lång isolation och ensamhet kan driva en människa. Den var också riktigt sorglig.

Antal sedda filmer i november 2021: 6

64. Midnight Mass
65. Britney vs Spears
66. Agatha Christie’s Crooked House
67. Good on Paper
68. Supernatural, säsong 15 (gammal recension)
69. Hypnotic

Deckare: 1
Dokumentär: 1
Drama: 1
Komedi: 1
Skräck: 2

Hyllvärmare: 0
Införskaffad samma månad: 0
Införskaffad samma år: 0
Lånad film: 0
På bio: 0
Netflix: 4
Annan streamingtjänst: 0
Omsedd film: 1

Kommentar: Jag blev väldigt tagen av Midnight Mass, som jag såg i början av månaden, men efter det har suget att titta på film och tv-serier inte varit så stort. Jag har ändå lyckats se en del. Och om någon trodde att jag skulle gråta mindre för att det är tredje gången jag ser sista avsnittet av Supernatural så tänkte de fel, fel, fel. Jag tror att jag grät mer den här gången.

Bäst denna månad anar ni nog redan, men: Midnight Mass! Sjukt bra. Jag trodde kanske att The Haunting of Hill House var en lyckträff från Mike Flanagans sida, men den här visar att han verkligen kan det här med att skapa skräcktv-serier. Femtonde säsongen av Supernatural fick också högsta betyg, men den blev ju bäst i december förra året så Midnight Mass får skina lite extra denna månad.

Positivt överraskad denna månad blev jag av Hypnotic. När jag först fick upp den bland mina rekommendationer avfärdade jag den som ointressant, men sedan insåg jag att Kate Siegel spelade huvudrollen och gav den en chans. Och gillade.

Besviken blev jag däremot på Good on Paper. Iliza Shlesinger är en av mina favoritkomiker, så jag gick in med vissa förväntningar på den som den inte lyckades möta helt.

Okej, om ni väntade er att Midnight Mass skulle vara otäckast denna månad så hade ni fel. Otäckast denna månad var Britney VS Spears. Det är en dokumentär skildring av en sådan kränkning av en människas rättigheter att jag baxnar. Jag förstår inte hur de har lyckats driva igenom ett conservatorship. Det är mig helt obegripligt.