Regissör: Gilles Paquet-Brenner
Manus: Julian Fellowes, Tim Rose Price och Gilles Paquet-Brenner
Skådespelare: Max Irons, Stefanie Martini, Glenn Close
Produktionsår: 2017
Längd: 115 minuter
Affärsmannen Aristide Leonides har dött under mystiska omständigheter. Hans barnbarn Sophia söker upp privatdetektiven Charles Hayward för att utreda hans död. De delar ett förflutet från Kairo. Hon litar på honom att inte gräva alltför djupt i familjens smutsiga byk. Tillsammans i Aristides hus har nämligen tre generationer Leonides levt i bästa osämja. Familjen är snar med att rikta misstankarna mot den 50 år yngre änkan, men när Charles börjar undersöka saken står det klart att samtliga har motiv. Vem är egentligen skyldig? Och varför har detta mord begåtts?
Jag läste Konstiga huset 2018 och gillade den skarpt. När jag såg Agatha Christie’s Crooked House på Netflix blev jag genast sugen på att se den. Jag måste säga att det är en ovanligt lyckad filmatisering. Fotot och kostymerna är snyggt gjorda. Man har verkligen lyckats fånga tidsandan i filmen.
Lägg därtill en väldigt skicklig skådespelarensemble i Agatha Christie’s Crooked House. Glenn Close, Christina Hendricks, Gillian Anderson, Amanda Abbington… Jag är ju svag för Glenn Close, så måste ju erkänna att jag tycker att hon stjäl mycket av showen när hon är med. Mest imponerad blir jag nog av Honor Kneafsy, som porträtterar unga Josephine Leonides. För att vara så pass ung gör hon verkligen en suverän prestation i sin roll.
Även om Agatha Christie’s Crooked House börjar väldigt starkt, håller den sedan inte hela vägen. Trots att den är rätt trogen boken, känns det som om den blir alldeles för lång för att bära sig. Plus att upplösningen blir lite överdramatisk, så som det lätt blir i filmer. Det måste infogas en actionfylld scen.
Men annars så tycker jag att Agatha Christie’s Crooked House är en välgjord filmatisering av en klurig bok och som sådan klart sevärd.
