Pride and Prejudice av Jane Austen

Pride and Prejudice av Jane Austen

Författare: Jane Austen
Förlag: Penguin Classics (2002)
Antal sidor: 400 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Mrs Bennett har uppfostrat har uppfostrat fem döttrar, som alla nu börjar komma upp i giftasvuxen ålder. Att hitta lämpliga partier åt dem alla kommer bli svårt. Men när Mr Bingley hyr Netherfield Hall inser hon att åtminstone en av döttrarna har chansen att göra ett gott parti. Men med sig har Bingley Mr. Darcy, en dyster och arrogant figur som snart gör sig impopulär i området. Han och den nästäldsta Bennetflickan, Elizabeth, kommer definitivt inte överens. Så varför tycks han ständigt dyka upp i Elizabeths liv?

När jag fick veta att Pride and Prejudice hade blivit vald i min bokcirkel, fick jag ett skrattanfall utan dess like. Jag hade nyligen sett filmatiseringen från 2005 och då tänkt att det där är i alla fall inte en bok jag behöver läsa. Det blev visst så ändå. Det var bara att snällt fråga min syster om jag kunde få låna boken av henne, för jag tänkte då inte köpa den.

Tji fick jag, dock. Pride and Prejudice gör att jag nu har läst två böcker av Jane Austen som jag faktiskt gillar (den andra är Emma, för den nyfikne). Annars är jag inget större fan av Austen. Jag kan uppskatta hennes språk och förmåga att genomskåda det brittiska samhället vid den tidpunkt hon skrev. Samtidigt tycker jag oftast att hennes böcker är så tråkiga att de hotar att söva mig.

Men inte Pride and Prejudice. Istället är den gnistrande kvick med minnesvärda karaktärer och repliker. Mr Darcy gör sig bättre i bokform än vad han gjorde sig i filmen och helt plötsligt kan jag förstå varför folk svärmar för honom. Även Austens språk och samhällskritik kommer verkligen till rätta i denna bok. Det finns även inslag av humor, i form av den uppblåste och pompösa kusinen Mr. Collins. Skämskudden åker fram mer än en gång.

Pride och Prejudice tvingar mig att erkänna följande: jag kan faktiskt tycka om Jane Austen.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.