Författare: David Levithan Originaltitel: Boy Meets Boy Översättning: Malin Strååth Förlag: X Publishing (2007) Antal sidor: 246 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
För närvarande har Paul inte det lätt. Hans bästa vän Joni har dumpat honom och resten av gänget för sin nye pojkvän Chuck. Hans andra bästa vän, Tony, sitter inspärrad på sitt rum av sina hysteriska föräldrar som vill att han ska omvändas. Sedan har vi Noah. Noah med de grönaste ögon som Paul någonsin har sett. Noah som inte vill se åt honom längre efter att han kysste sitt ex Kyle i en städskrubb. Mitt i alltihopa måste han dessutom arrangera Glad änkans fest med döden-tema.
David Levithan har skrivit en av mina absoluta favoritböcker (Liten parlör för älskande) och är en sådan författare som jag alltid håller lite extra span på ifall han ska komma ut med något nytt. Men en bok som jag har haft länge på min att läsa-lista, långt innan jag hade läst honom för första gången, är hans debutroman Ibland bara måste man.
Jag både känner och inte känner igen Levithan i Ibland bara måste man. Den har inte riktigt samma lekfullhet och experimentlusta som hans senare böcker, utan är mer rakt berättad. Därtill är tonen och ansatsen mer humoristisk. Samtidigt känns det igen det här att kön och sexualitet inte görs till stora grejer, utan det bara är. Kanske att det innebär lite större problem i denna, som att det är svårt för en av karaktärerna att acceptera sin bisexualitet, eller starkt religiösa föräldrar som har problem att acceptera sin homosexuella son. Men allt skildras med lätt hand, utan att bli lättfärdigt.
På det stora hela utspelar sig nämligen Ibland bara måste man i en idealiserad värld. Att stjärnquarterbacken går runt i vit minikjol och har lösnaglar är inte det minsta konstigt (vilket det heller inte borde vara.) Alla är fria att dejta vem de vill, oavsett kön, utan att någon stor sak görs av det hela. Men bara inom den här staden. I grannstaden finns homofobi och andra problem. Det är inte som om Ibland bara måste man blundar för dessa problem, de är bara inte viktiga för den här berättelsen. Det finns gott om andra böcker som i deprimerande detalj skildrar detta. Ibland måste en få läsa fluff om en värld full av acceptans.
För Ibland bara måste man är ganska mycket romantiskt fluff. Det är bästa kompisar som dansar i självhjälpssektionen i bokhandeln, det är två pojkar som möts och förälskar sig och målar musik. Det är pirrigt och varmt, och alldeles, alldeles underbart.
Ibland bara måste man är en underhållande, skruvad romantisk historia med en skaplig dos hjärta och charm.
Andra bokbloggare om Ibland bara måste man
BokBögen; Bokpandan; Min bokkista; MsHisingen; Sagan om sagorna; Schitzo-Cookie’s bokblogg
Den hör boken har jag haft ögonen på ett tag. VIll läsa den snart.
Gör det 🙂 Den är riktigt bra.
Älskade också ”Liten parlör för älskande” (För visst är det den som heter Lovers dictionary på engelska?)
Jag vill verkligen läsa mer av hans böcker. 🙂
Ja, det är den 🙂 Underbar bok. Jag vill läsa om den, men min syster har lånat den och jag har inte fått tillbaka den än.
Han har skrivit mycket som är bra. Jag kan särskilt rekommendera Världens viktigaste kyss och två böcker som han har skrivit med andra författare: Den andre Will Grayson med John Green och Dash och Lilys utmaningsbok med Rachel Cohn.