Häromdagen hade jag, såsom tjejer ibland har, klänning på mig. Inte så konstigt kan man ju tycka. Om du är lite lagd som jag är så tycker du kanske som jag om att ibland vara feminin och gå i klänning eller kjol.
Saken är den att jag är ganska dålig på det här att ha klänning. Eller snarare så är det så att jag inte är paranoid. Jag går inte och slätar till klänning hela tiden. Resultatet blev att min klänning hade glidit upp under bussresan hem.
Det här är den rätta reaktionen:
Tjejen som sprang ifatt mig på bron och vänligt och artigt påpekade för mig att min klänning hade glidit upp.
Det här är den felaktiga reaktionen:
Killen som fem minuter tidigare, högre upp på Kungsgatan, gick om mig och vände sig om och flinade på ett synnerligen otrevligt sätt.
Ett meddelande till honom: tjejen gjorde rätt, du gjorde fel, om jag någonsin ser dig igen vet jag inte vad jag gör.
Är det inte ärligt talat bättre att bli ihågkommen som en snäll medmänniska eller en äcklig svinpäls som får mig att vilja desinfektera mig själv från dina smutsiga blickar?
