Nu är det så här att jag håller på att skriva hemtenta med en partner. Eftersom vi bor i olika städer, så träffas vi på universitetet och vi höll på igår fram till klockan tre. Det kändes som om vi var på väg åt rätt håll.
Jag hoppade på en av bussarna från universitetet. Av misstag råkade det var den som jag vet alltid blir knökfull och på något sätt råkade jag förtränga att det var den sista besöksdagen för gymnasieelever på universitetet. Så om bussen normalt sätt brukar vara full, vad blir den inte då om det kommer en massa extrafolk med på bussen? Jag hade dessutom en tung väska med min dator i och en tung kasse med en massa böcker.
Med armar som kändes som spagetti, hoppade jag av bussen vid stationen och började gå med raska steg mot perrongen. Högtalarna vaknade givetvis då till liv och berättade för en lätt gråtfärdig mig att tåget var inställt, men skulle ersättas med buss. Jag kunde absolut inte höra var bussarna skulle gå ifrån. Så jag gick fram till tavlan och insåg att nästa tåg också var inställt.
Det går en buss mellan min hemstad (eftersom det också finns ett campus där) och staden där universitetet ligger, men den är trång, tycker jag, så jag föredra tåget. Så jag tänkte igår att det var bäst att åka tillbaka till campus och ta den bussen istället.
Jag råkade givetvis hoppa av en hållplats för tidigt, eftersom jag tog en av bussarna jag inte är så van vid. Så jag fick pulsa fram i snön till nästa hållplats. Men det var ju okej, eftersom bussen skulle komma snart. Eller hur? Fel, fel, fel! Bussen var givetvis 10-15 minuter försenad. Killen som satt sig bredvid mig senare var som ett isblock och jag kände hur han stal all min värme från mig. Han satt verkligen pressad mot mig. I slutet av resan var det jag som var som ett isblock.
Klockan var fem när jag kom till min hemstad och eftersom pappa slutade då, skulle jag åka hem med honom. Men han var tvungen att göra något som bara skulle ta 20 minuter.
Jag kom hem klockan sex igår. Och inte fick jag något eftermiddagskaffe. Allt jag orkade göra var att dra över mig en filt så att jag skulle sluta skaka av köld. Jag blev inte varm förrän kring nio.
Och det är anledningen till bloggens tystnad under gårdagen. Punkt.
Lyssnar på: Evanescence – My Immortal
Humör: Trött
Läser: … och bli ett vackert lik av Maria Hede
