Småsyskon
Alla äldre syskon vet att det inte finns något som driver dem mer till vansinne än just småsyskon. Änglalika små bröder och systrar som är babyn i familjen och som alla är så beskyddande mot. Mamma och pappa tycks aldrig se de glimrande huggtänderna eller glorian på sned som gör småsyskon till demoner på bara en sekund.
För att ta ett engelskt uttryck, min syster är en expert på att ’drive me up the wall’. Särskilt när hon får för sig att hon ska ta med sig all min D/N.angel manga (vid tillfället tio böcker) till skolan. Utan att fråga mig om lov. Eller när hon får för sig att hon har en öppen inbjudan till min garderob och bara kan ta vad hon vill…
Vi tävlar sinsemellan om de mest dumma saker. Stirrartävlingar, till exempel. Vi kan sitta och stirra på varandra länge för att se vem som viker undan med blicken. De brukar vara tills jag kommer på att jag är arton och blir alldeles röd i ansiktet. Vid den punkten börjar hon skratta hysteriskt åt mig.
Åh herregud, hennes garv. Hon brukar alltid säga att hon behöver lära sig skratta normalt och Jag håller med till hundra procent. Hon har många garv, men de är
alla lika konstiga och väldigt underliga. Efter tio minuter av ”hi hi hiii hehe hiii” så börjar man slå i telefonkatalogen efter närmaste mentalsjukhus. Eller så är det kanske bara jag som gör så.
Eller när hon låtsas ha DID (Dissociative Identity Disorder). ”Schej mitt namn är Scharriet och jag…”
På skämt brukar jag fråga henne om hon har tagit sin medicin idag.
Vår relation består av två tredjedelar flum och en tredjedel tävling utblandat med en massa kärlek. Även när vi driver varandra till vansinne, så bråkar vi mer sällan än andra syskon, har jag hört sägas. Jag vet inte om jag håller med eftersom det känns som om vi bråkar jämt. Och det är sällan jag som startar det… titta inte på mig sådär; det är sant. Jag erkänner att jag har ett temperament, men så fort jag öppnar käften använder hon följande tonfall: ”jag är en adelsdam som talar till en simpel, an-alfabetisk bondekvinna.”
En antydan om att jag skulle vara korkad och det tar hus i helvete. Vi bråkar sällan, men när vi väl gör det flyger skor genom luften och kärnvapenbomber släpps runt omkring oss. Så ta skydd illa kvickt, annars kommer det kännas som om du befinner dig mitt i tredje världskriget.
Men vi håller ihop som ler och långhalm. Vi pratar med varandra och även om det finns hemligheter mellan oss (finns det någon en person inte har hemligheter inför?). Även om hon inte förstår varför jag gör som jag gör – om jag inte förstår varför själv, så hur skulle hon kunna förstå? – så accepterar hon mig som jag är. Jag accepterar henne och hon accepterar mig. Sanningen är väl den att om den andra plötsligt skulle förändras så skulle vi bli fullständigt förvirrad av det.
Poängen är den att även när småsyskon driver dig till vansinne, vet storasyskon att det
finns ett par oskrivna regler:
Ett:
du är den enda som får retas med ditt småsyskon. Alla andra åker på stryk.
Två:
småsyskon står alltid under ditt beskydd.
Tre:
Även när ni bråkar, vet du att ditt småsyskon betyder allt för dig. Och att ni alltid kan ena er och gå till attack mot någon som förolämpar den andre.
Problemet är att småsyskon inte verkar känna till de här reglerna. När min syster frågar mig om jag är glad över att slippa henne, nu när hon ska börja på gymnasium i Linköping och vi knappt kommer ses något på grund av alla pendling, känns det… ja, det gör ont. Som om hon vrider kring en kniv som hon huggit mig i hjärtat med. Som svar säger jag inget. Kanske borde jag det, men jag vet inte riktigt vad jag skulle säga. Hon skulle tycka jag var lite väl sentimental och undra vart hennes storasyster tagit vägen om jag sa att jag skulle sakna henne något fruktansvärt.
Men sanningen är den att jag tar till vara på varenda sekund vi har tillsammans
just nu (även när vi bråkar som katt och hund). Vem vet om hon kommer ha tid
för sin pinsamma storasyster när hon väl har börjat på gymnasiet?
Men det, hur som helst, innebär inte att hon inte kommer få en rejäl utskällning
när jag kommer hem. Hur får hon för sig att hon kan hålla mina skivor gisslan i
ett halvår?
(gammal krönika från 2009)
