Så, tydligen har jag varit vaken i två timmar. Det känns mer som två minuter. Förhoppningsvis kickar kaffet in snart. Eller så får jag ta ytterligare en kopp till. Eller två.
Om det inte vore så att jag känner mig mer död än levande, skulle jag påstå att jag på något mystiskt vis har förvandlats till en av de där hurtiga, irriterande morgonpigga människorna. Mest därför att jag redan har hunnit bråka med Dropbox för att få iväg information till min tenta-partner och uppdaterat mitt CV på ett par sajter.
Av någon anledning ställde jag mig också för att laga till äggröra till mig och min syster. Ja, jag vet vad ni tänker.
Det måste vara ett tecken på en utomjordingsinvasion.
Lyssnar på: Husets små underliga ljud
Humör: TRÖTT
Läser: Artiklar/böcker om Aspergers syndrom
