1. De är lättlästa. På den halvtimme det tar med tåg till universitetet hinner jag läsa nära på hundra sidor.
2. De är underhållande. Jag har ofta svårt att hålla mig för skratt eftersom de använder uttryck som ”grep tag om den manliga bröstvårtan”, orealistiska relationer och beskrivningar som är minst sagt ”purple prose”.
3. Folk drar omedelbart slutsatsen att du är korkad. Det gör det desto roligare att
sätta sig bredvid din medpendlare nästa vecka och istället slå upp Den gudomliga komedin av Dante. Det brukar orsaka ganska intressanta miner.
4. De ger oerhört bra material för att retas med folk. Att använda en kärleksromanbeskrivning om någon du känner brukar göra att de rodnar ganska ordentligt. Alternativt kastar något på dig. Ducka i så fall.
5. Om du har tur så hittar du en som är rätt bra. Det finns faktiskt kärleksromaner som, trots genren, är rätt okej. Som tål att läsas om. Och då har du faktiskt en bra bok att koppla av med efter att Habermas har snurrat till din skalle ordentligt.
