Det känns skönt att fredagen är här och jag ser fram emot en lugn och skön helg med mycket läsning, teckning och skrivande. Först gäller dock att överleva denna dag. Jag börjar med veckans jerkafråga, som lyder så här: Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?
Jag läser ibland dedikationerna. Det beror på om de är roligt formulerade, om jag är intresserad av författaren och de kopplingar som finns mellan den och andra författare (till exempel så är David Levithan ofta ansvarig redaktör för Maggie Stiefvaters böcker, vilket jag inte skulle veta om jag inte lästa dedikationerna), men är det bara namn som staplas ovanpå varandra så brukar jag skippa dem.
När jag först läste frågan, kunde jag till en början komma på några exempel. Jag hade något svagt minne av att Neil Gaiman, Stephen King och Stephen Fry hade haft bra dedikationer i sina böcker. Men så kom jag på det mest klockrena exemplet: En dedikation som fick mina ögon att tåras. Det är denna:
The dedication of this book is split seven ways:
to Neil, to Jessica, to David, to Kenzie, to Di, to Anne,
and to you, if you have stuck with Harry until the very end.
Svaga minnen eller egentligen mer en känsla av att jag minns någon har jag, men jag kom inte ens ihåg denna.
Det är ju inte det viktigaste direkt med en bok 😉
Brukar inte läsa de. Trevlig helg!
Nej, de är ju inte det viktigaste med boken 🙂
Ja, den här kommer jag ihåg nu när jag läser den, men inte innan!
Ibland är det så 🙂
Den här gillade jag också!
Den är verkligen fin 🙂
Den var riktigt fin! Jag brukar ofta ögna igenom dedikationerna, men ofta blir det så många namn som man inte känner igen så det har ingen egentlig betydelse för en själv.
Det blir oftast att jag skumläser dem, och så fastnar det om de är lite roligt formulerade.
Den var fin!
Visst är den 🙂
Det var en fin dedikering!
Jag blev väldigt rörd när jag läser den första gången 🙂
Ja den var lite rolig, jag kommer dock sällan ihåg någon.
Jag kommer bara ihåg om de är minnesvärda 🙂
Ofta är ju inte dekikationerna så minnesvärda heller..
Nej, de är ju inte det. Men ibland händer det 🙂
Den där var fin.
Visst är den 🙂
Haha, den hade jag också tänkt skriva om! 🙂
Den är ju ett klockrent exempel 🙂
Så himla sällan som jag läser dessa dedikationer.
Jag skummar dem nog oftast och läser noggrant om de är intressanta.
läser alltid dedikationer. kan innehålla information. som i ditt exempel!
Fast det känns som om det är sällan som det innehåller information. Men ibland kan det vara kul att läsa dem 🙂
kopplingar är jag också intresserad av.
Ja, det är ju spännande att se 🙂 Ibland kan en ju aldrig ana vilka författare som känner varandra.
Jättefin dedikation du hittat!
Tack 🙂 Det var den första jag kom att tänka på, eftersom den har ett särskilt värde för mig.
Jag brukar alltid läsa dedikationer och liknande, kanske inte alltid så noggrant men läser dom gör jag =) Sedan är det ju inte ofta jag minns dom efteråt. Ditt exempel var riktigt fint och speciellt.
Jag älskar just den här dedikationen 🙂 Den har en sådan emotionell signifikans för mig.