Pojkarna av Jessica Schiefauer

pojkarna

Författare: Jessica Schiefauer
Förlag: Månpocket (2012)
Antal sidor: 198 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Kim, Bella och Momo är tre fjortonåriga tjejer som är nära vänner. Tillsammans genomlider de hur kroppen förändras och killarnas kränkningar. Det är bara gemenskapen som ger dem styrka. Så en dag får den växtintresserade Bella en märklig orkidé på posten. Dess nektar visar sig kunna förvandla dem till pojkar. Kim kan inte få nog av friheten i en annan kropp och förälskar sig även som pojke i Tony. Tony, som alltid söker nya kickar och förbjudna områden att utforska, och drar med sig Kim in i en värld som blir allt vildare och farligare.

Pojkarna är en bok som jag länge velat läsa, och som visade sig inte vara riktigt vad jag förväntade mig. Men vad hade jag egentligen förväntat mig? Något mjukare, något som utforskade kön och sexualitet ännu djupare. Att Kim och Tony skulle bli sådär kära som folk blir i ungdomsböcker, och att det största problemet skulle vara att Kim var både tjej och kille. Istället fick jag grå och stundtals tung socialrealism.

Tonys och Kims relation i Pojkarna har inget mjukt över sig. Istället tycks Tony ägna hela sitt liv åt dödsdriften och gör allt som är farligt bara för att känna sig levande, oavsett om det handlar om att röka på, göra inbrott eller att skjuta prick. Det är mörkt och nästan uteslutande destruktivt, men samtidigt så skildras det så väl varför Kim dras till detta liv för att bli av med sina känslor av hjälplöshet.

Just den här frustrerande hjälplösheten som Kim upplever i relation till killarna i skolan träffar mig som ett slag i magen. Det är något som jag känner igen mig i, även om det inte var lika illa för min del. Men värderande blickar som glider över ens kropp, kommentarer och invasion av det personliga utrymmet gör Pojkarna till smärtsamt välbekant läsning.

Pojkarna är en bok som får mig att fundera kring kön, sexualitet och genus, och vars fantastiska språk gör att jag bitvis älskar den. Bitvis känns den dock inte färdig. Jag önskar att Jessica Schiefauer hade fördjupat sig lite mer i Kims könsidentitet, som jag definitivt uppfattar som trans*. Likaså om hon hade fördjupat relationen mellan Tony och Kim, även om jag kunde känna den elektriska attraktionen mellan dem.

Dessa invändningar är dock mestadels en parentes: Pojkarna är på det stora hela en förtrollande historia om att växa upp, att inte passa in, att bli kär och att ha vänner som skulle göra allt för en.

betyg4

Andra som har bloggat om Pojkarna

Beas bokhylla; Bläddra! Bläddra!Bokbögen; BokpotatenBoktjuvenBöcker emellanMarcusbiblioteket; och dagarna går…PocketloverSchitzo-Cookie’s bokblogg; TinaO

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Pojkarna av Jessica Schiefauer

  1. Therése skriver:

    Du får boken att låta väldigt lockande! Har plockat upp den många gånger men ännu inte läst den. Kanske blir i år året?

  2. Lottens bokblogg skriver:

    Den här minns dottern som en av de få böcker hon läst och verkligen inte gillat 😉 Jag är nyfiken på den…

  3. Pingback: Eli läser och skriver | Pojkarna – Jessica Schiefauer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *