Författare: Rory Power
Förlag: Delacorte Press (2019)
Antal sidor: 368 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
På ön Raxter ligger en isolerad internatskola för flickor. I arton månader har den legat under karantän, ända sedan sjukdomen slog till. Först dog lärarna en efter en. Därefter började det infektera flickorna, förvrida deras kroppar till något märkligt och vilt. Nu är de avskurna från omvärlden och får sköta sig själva bäst de kan på ön. De vågar inte gå utanför skolans staket, där sjukdomen har gjort skogen vild och farlig. De väntar för botemedlet som de har blivit lovade, samtidigt som sjukdomen alltmer tar över. Bästa vännerna Hetty och Byatt har stått varandra nära sedan de började på Raxter. När Byatt försvinner, är Hetty villig att göra vad som helst för att hitta henne. Även att bryta mot karantänen och trots de fruktansvärda saker som ligger bortom staketet.
Inledningsvis har jag svårt att komma in i Rory Powers debutroman, Wilder Girls. Som läsare knyts vi nära Hetty, då hennes del av historien berättas i första-person, och hennes begränsade förståelse av vad som pågår förhindrar att komma in i berättelsen. Det är oklart vad sjukdomen är, hur det kom sig att den spred sig, och hur den påverkar dem. Språket är hela tiden vackert, snudd på poetiskt, något som blir ännu tydligare när Byatt får dela med sig av sin synvinkel då det hela nästan bryts ned i prosalyrik.
Men så lossnar något och jag sugs in i Wilder Girls, en säregen och mörk saga om vänskapen mellan flickor som utsätts för fruktansvärda saker. Som kämpar för sin överlevnad. Skönheten som ändå finns mitt bland det hemska. Spänningen i de hemligheter och begränsningar som omger dem, och som tvingar både mig som läsare och Hetty ut på osäker makt. Karaktärerna ursäktar sig inte, de är inte alla gånger lätta att tycka om, men de är beslutsamma, passionerade, oberoende, queer. Unga kvinnor med komplexa karaktärsdrag och känslor.
Wilder Girls är en atmosfärisk, feministisk skräckberättelse som hela tiden svävar mellan högsta betyg och det betyg den landade på. En berättelse som har dröjt sig kvar hos mig.
Den här boken är nog den som står på min önskelista till tomten i år så många som verkar gilla den och känner att den kan vara helt perfekt för mig. Härligt med en bok som klamrar sig fast och vägrar släppa taget!
Hoppas du får den och kommer tycka lika mycket om den som jag gjorde 🙂
Pingback: Månadsrapport: Oktober 2019 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson
Pingback: Tisdagstrion: Öar - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson
Pingback: Burn Our Bodies Down av Rory Power - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson