Alena av Kim W. Andersson

Författare: Kim W. Andersson
Tecknare: Kim W. Andersson
Förlag: Apart förlag (2015)
Antal sidor: 125 sidor
Recensionsexemplar: På sätt och vis. Friexemplar tillhandahållet av förlaget.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

Alenas liv är ett helvete. Nog för att hon aldrig har varit skolans mest populära tjej, men sedan hon började på en snobbig internatskola har saker blivit etter värre. Lacrossetjejerna är fast beslutna att trakassera henne varenda vaken stund. Men Alenas bästa vän Josefine tänker inte låta henne ta någon skit. Inte från kuratorn eller rektorn. Inte från Filippa och resten av Lacrossetjejerna. Inte från någon annan på den där vidriga skolan. Om Alena inte gör något så kommer Josefine att ta saken i sina egna händer. Det finns bara ett problem. Josefine har varit död i ett år.

Jag minns inte om det var i samband med att Alena skulle gå upp som film på biografen eller hur det nog var, när Apart förlag mejlade ut till oss bokbloggare och erbjöd ett lågupplöst digitalt läsex av serien. Gratis är gott och det lät ju lite spännande med liknelser till Stephen Kings Carrie. Så den laddades över till läsplattan och blev sedan lite halvt bortglömd.

Alena kunde nog gott ha fått förblivit bortglömd för min del. Det är nämligen inte min grej alls. En förutsägbar skräckhistoria från början till slut med rikligt med splatter och krystade dialoger. Filippa och lacrossetjejernas ondska och elaka behandling av Alena känns banal och andefattigt skildrad. Lägg där till svartsjuka för att en kille intresserar sig för Alena och det blir än mer klyschigt. Kanske borde jag ha kommit ihåg när den liknades vid Carrie att jag aldrig gillade den boken…

Jag läser väldigt sällan västerländska serier, vilket beror att jag har svårt för den teckningsstil som dominerar. Så även i Alena. Det här känns definitivt som ett mea culpa, där jag borde ha fattat från första början att jag inte var rätt läsare för denna serieroman.

Nej, Alena var definitivt inget för mig och det borde jag nog ha anat från början.