Bildkälla: Ginza.
Betyg: ☆☆☆
Regissör: Ang Lee
Skådespelare: Suraj Sharma, Irrfan Khan, Adil Hussain
Produktionsår: 2012
Längd: 127 minuter
Finns till exempel hos CDON, Discshop eller Ginza.
Berättelsen om Pi är en film som jag har velat se sedan den gick upp på biografen, men av någon anledning har det inte blivit av. Kanske hade det aldrig blivit av om inte min syster hade köpt filmen, sett den och entusiastiskt sagt åt mig att jag var tvungen att se den. Jag var pigg på idén, men kunde inte riktigt få grepp om vad filmen handlade om.
En författare blir tipsad om att han ska intervjua en indisk man för att få höra den mest fantastiska historien han någonsin kommer att lyssna till. Piscine Molitor Patel, kallad för Pi, överlevde 227 dagar i en livbåt ute på Stilla Havet efter det att fartyget han färdades på förliste. Men i båten finns ytterligare en överlevare: en bengalisk tiger.
Även utan en person som sitter i soffan bredvid och ständigt frågar: ”Var är tigern?”, tror jag att filmen upplevs som lite seg inledningsvis. Det långsamma berättartempot är något jag har kommit att förvänta mig av Ang Lees filmer. Även med denna vetskap kan jag inte hjälpa att jag blir otålig. Filmen är dock medveten om sitt tempo och med sin torra replik om att Pi har lyckats etablera bakgrunden en bra bit in i filmen får mig att skratta till. Jag blir lite charmad.
Berättelsen om Pi är kanske inte högflygande action, och förhoppningsvis har ingen väntat sig det, men det blir stundtals väldigt spännande. En pojke som färdas tillsammans med en tiger i båten kan inte bli annat. Men samtidigt är det konstigt. Väldigt, väldigt konstigt.
Om det är något annat som Berättelsen om Pi är så är det att den är storslaget filmad. Miljöerna och animationerna får mig att tappa andan. Dessvärre får jag också känslan av att filmen stundtals tappar bort handlingen och förlorar sig i sitt eget vackra fotografi.
Jag hade nog räknat med att tycka bättre om filmen än vad jag gjorde. Berättelsen om Pi nådde nämligen inte riktigt fram till mig förrän fram emot slutet. Då kändes det som om jag hade fått ett slag i magen och jag ville nästan höja betyget. Men bara nästan. Det sista fantastiska väger inte upp resten av filmens ojämnheter.
De ord som bäst beskriver Berättelsen om Pi är udda, spännande, seg, storslagen. En film som jag inte blev riktigt berörd av, men som ändå var bra.
Andra som har bloggat om Berättelsen om Pi
Bibliophilia; Bokblomma; Bokhora; Klok som en bok 🙂; … med näsan i en bok; Lottens bokblogg
Man kan ju inte säga annat än att filmen är jättesnygg. Men som du säger, den håller inte helt igenom.
Jag gillar Ang Lees filmer, då de ofta är väldigt snygga. Men jag får liksom den återkommande känslan av att alla hans filmer stundtals blir lite för upptagna av att vara snygga och tappar bort handling/driv.
Pingback: Månadsrapport: Juni 2014 » C.R.M. Nilsson