Äntligen fredag! Och jag ser fram emot en helg utan någon som helst form av statistik. Ska bli skönt att få lägga undan de böckerna och ta en paus.
Veckans jerkafråga lyder: Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna?
Jag har nog aldrig somnat av en bok, men jag har däremot somnat innan jag har hunnit lägga undan boken och därför sovit hela natten med den som något sorts hårt gosedjur. Förra sommaren låg Simone de Beauvoirs Den inbjudna med mig i sängen. Fick några rejäla blåmärken.
Om det är helg och en bok är tillräckligt bra, så kan det hända att jag ligger och sträckläser tills det blir svårt att hålla ögonen öppna. Skulle jag komma till en punkt när jag inte längre riktigt förstår vad det är jag läser, brukar jag lägga boken åt sidan oavsett hur spännande det är. Jag vill ju komma ihåg vad jag har läst dagen efter.
För att göra en lång historia kort: det händer att böcker håller mig vakna långt in på natten under helger, men annars inte särskilt ofta.
Klockan hinner inte bli så mycket innan ögonen börjar flacka över sidorna och hjärnan inte registrerar vad jag läser 🙂
Jag är ganska kvällspigg av mig, så jag brukar ha svårt att sluta med boken 🙂
Nej jag är alldeles för trött nu för tiden så även på helgerna slocknar jag tidigt.
Mia
Jag är mer trött på eftermiddagarna och brukar sedan piggna till på kvällen. Perfekt för kvällsläsningen 🙂
Jag har däremot vaknat med ett ryck och trott att boken legat kvar i sängen, men sen märkt att jag i god ordning lagt ifrån mig den.
Skönt i alla fall att boken ligger på sin rätta plats 🙂
haha, man får välja sina nattböcker med omsorg så man inte blir skadad 🙂
Visst är det så 😉 Mjuka pocketböcker istället för inbundna bestar.
Det är bra att kunna dra i nödbromsen och släcka lampan om man ska upp nästa dag. Även om boken är bra 😉
Jag har så himla lätt för att vända på dygnet, så jag måste låta bli att läsa sent på vardagar annars kan jag aldrig somna.
Boken som gosedjur låter gulligt! Som när barnen sover med, och på, favoritleksaken.
Det låter gulligt i teorin, men i praktiken är de mindre lämpade som gosedjur 😉
När bokstäverna börjar hoppa och raderna böljer likt vågor på ett hav är det dags att lägga ifrån sig boken :).
Instämmer till hundra procent 🙂
Bäst är det under semester när jag är mindre trött och kan ligga vaken så länge jag vill, men också då kan sömnen ta över de spännande böckerna 🙂
Är en helt slut, så är en helt slut. Då hjälper det inte att boken är otroligt bra, utan då måste jag lägga mig och sova.
Somnat med en bok i sängen har jag nog inte gjort sen tonåren 😉
Det har nog hänt en eller två gånger. Jag brukar kunna gömma böckerna under täcket så att jag inte ser dem eller märker av dem förrän morgonen därpå.
Låter så fint med boken som gosedjur:) lite hårt och knöligt men kärleksfullt! 🙂
Hårt och knöligt är rätt ordet 😉 Brukar skratta morgonen efteråt.
Hmm, ditt svar passar bättre på mig än mitt eget… Nattläsningar har jag med, mest på semestrar och helger, vardagar släcker jag visserligen ofta alldeles för sent, men det släcks i alla fall 🙂
Jag försöker släcka runt tio på vardagar, men det händer ju att jag drar över den tiden om boken är tillräckligt bra…
Förr vaknade jag ofta med en bok i sängen. Nu är det paddan. Tiderna förändras …
Plattan tror jag att jag skulle var livrädd för att råka somna med i sängen. Rör mig så mycket i sömnen att jag förmodligen skulle råka sparka ned den…
Det där med bok i sängen känns knöligt, i vår säng vår inte böcker plats då vi har en hund och ofta 3 katter med i sängen. Alice, vår ena hona, slänger ned allt som är ivägen och det inkluderar även böcker!
Jag skulle inte direkt rekommendera att ha en bok i sängen, men ibland blir det bara så…
Jag får fundera lite på mitt svar till den här jerkan, för normalt somnar jag inte av böcker, jag blir piggare, så ibland får jag undvika att läsa på kvällen för att ens kunna somna. Men just nu, när jag är sjuk, så somnar jag till och med mitt i en mening mitt på dagen…
Jag brukar tvärtom läsa tills jag blir trött, eftersom jag brukar piggna till på kvällen…
Känner igen mig i din beskrivning till 100% 🙂
Kul att inte vara ensam 🙂