Bokbloggsjerkan: Edith Södergran

Jag hittade en liten kul grej tack vare Bloggportalen: bokbloggsjerkan. För mer info, se Annikas Litteratur&kulturblogg. Denna veckas fråga var: Pusha för en nordisk författare som du gillar och så vill vi naturligtvis att du ska tipsa oss om en bok av honom/henne som vi absolut måste läsa.

För mig visade det sig vara en ganska svår fråga att besvara. Jag läser nämligen inte så mycket nordiska författare och det orsakade mig lite huvudbry. Men efter att ha rotat runt i hjärnan en stund, råkade jag tittat upp på min bokhylla och såg Samlade dikter av Edith Södergran.

Edith Södergran var en av de första modernisterna inom finlandssvensk litteratur. Hon influerades av den franska symbolismen, tyska expressionismen och ryska futurismen. Då hon dog ung, vid 31 års ålder, fick hon aldrig uppleva den uppskattning och berömmelse som hennes poesi vann runtom i världen.

Jag kan då särskilt pusha för att läsa en samling av alla hennes dikter. Det som gör att jag älskar hennes dikter är hennes trolska språk som får mig att tänka på fjärran länder och på gamla sagor. Liksom mycket annan lyrik, är många dikter ganska dystra (jag menar – vem skriver dikter när man känner sig lycklig och kär i hela världen? Då är man lite väl upptagen med att leva).

Hon ikläder sig gärna en roll som en profet i sina dikter. Även om lyriken sätter jaget högt, så hittar författaren ibland på sina egna små karaktärer som återkommer ständigt.

Mina tre favoritdikter är Sången om de tre gravarna; Två vägar och Blekhjärtade natt. Därför vill jag avsluta med Sången om de tre gravarna (ur diktsamlingen Dikter, först publicerad 1916):

Sången om de tre gravarna
Hon sjöng i skymningen på den
daggvåta gården:
I sommar växa tre rosenbuskar
över tre gravar.

I den första ligger en man –
han sover tungt…

I den andra ligger en kvinna
med sorgsna drag –
hon håller en ros i sin hand.

Den tredje är en andegrav och
den är osalig,
där sitter alla kvällar en
mörk ängel och sjunger:
oförlåtligt är att underlåta!

 

 

Lyssnar på: Hurts – Blood, Tears & Gold
Humör: Stirrig
Läser: (O)logiskt av Dan Ariely

 

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.