C.R.M. Nilssons bokliga bekännelser

Vargnatt har taggat mig till att göra den här.

Så här går det till:
Själva meningen med ”bokiga bekännelser” är att varje person som gör den ska tänka efter vad som har hänt i sitt liv och sedan berättade om de största sakerna som är relaterade till böcker och läsning. Det kan vara allt mellan himmel och jord, man sätter gränserna själv för vad man vill dela med sig av – glöm bara inte att namnge inlägget som ”‘ditt namn’ bokiga bekännelser”. När man väl har ”bekänt” så ska man tagga vidare 5 stycken andra bloggare, och sedan meddela dessa personer att de har blivit utvalda! Svårare än så är det inte.

 

Min första stora bokbesatthet var Narnia. Jag läste böckerna hur många gånger som helst (även om Den sista striden var lite för läskig för mig vid den åldern) och älskade den gamla tv-serien. Till den grad att jag knappt velat se nyinspelningarna. Mina vänner och jag, vi lekte Narnia. Vi spelade upp de scener vi älskade. Jag minns inte vilken karaktär jag var, kanske Susan, men jag minnas att jag verkligen älskade den här bokserien.

Min mellanstadieskola uppmuntrade till läsning. Även om jag har väldigt negativa känslor inför denna skola (av väldigt begripliga anledningar – de tar till exempel inte mobbning på allvar alls, trots att de har blivit stämda x antal gånger vid det här laget). Det enda bra de gjorde var hur mycket de uppmuntrade till läsning. Vi åkte till stadsbiblioteket en gång i veckan (med följd att jag hade en väldigt full ryggsäck varje vecka). Dessutom hade vi ett skolbibliotek med schemalagd tid för att låna och läsa böcker. Jag var en av bibliotekarierna (förstås).

Min andra stora bokbesatthet var Harry Potter. Ni har hört historien hundra gånger förut, men i korthet: Jag fick Harry Potter och hemligheternas kammare när jag fyllde elva år. Det var en period när jag mådde väldigt dåligt och Hogwarts blev liksom en flyktväg. Ett sätt att klamra sig fast vid att jag kanske skulle få ett Hogwartsbrev till hösten och kanske kunna fly. Men när brevet inte kom, hade jag redan upptäckt gemenskapen i Harry Potter fandom så jag hade ett annat sätt att fly undan det som gjorde mitt liv till ett helvete på den tiden.

Jag har varit bibliotekarie. Eller ja, jag var bibliotekarie på tidigare nämnda mellanstadieskola, som sagt, och skötte all utlåning/återlämning när det gällde min klass (och lite annat, vill jag minnas – jag älskade biblioteket). Jag har också haft praktik på stadsbiblioteket i staden och jobbat på där. Dock kom jag på snabbt att bibliotekarieyrket troligtvis inte är lämpat för mig.

Jag har skrivit regelbundet sedan mellanstadiet. Jag har egentligen alltid hittat på sagor och skrivit, men det var efter mellanstadiet och kontakten med Harry Potter som jag verkligen började skriva. Idag radar de fyllda anteckningsböckerna upp sig på hög och förvaringsbrist är ett verkligt problem.

Bloggen började av en slump. Jag minns fortfarande inte hur jag fick för mig att jag skulle börja blogga i förra året. Jag tror jag såg att mitt webbhotell hade en bloggfunktion? Men med hjälp av Tidningen Skriva lyckades jag få ordning på den minst sagt spretiga bloggen och det är hur jag startade. Jag ångrar mig inte alls, utan det här är hur kul som helst.

 

Jag taggar de som inte har gjort den och som känner sig manade till det.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 svar på C.R.M. Nilssons bokliga bekännelser

  1. Lena skriver:

    Kul att få veta lite nytt om personerna bakom bloggarna!

  2. Jag älskade/älskar också Narnia, har läst dem flera gånger. De är fortfarande en flyktväg när det blir lite för jobbigt under livet, att tänka att man kan hitta en sådan dörr någonstans någon gång.

    Jätteintressant att läsa dina bekännelser! 🙂

  3. Carro skriver:

    Ehm, jag har aldrig läst Narnia.. :/ 😉

  4. Monika skriver:

    Jag är lite ledsen över att jag helt missade Narnia när jag var ung. Men jag har läst dem nu när jag är vuxen i stället och de funkar då också 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.