Crazy Rich Asians

Regissör: Jon M. Chu
Manus: Peter Chiarelli och Adele Lim
Skådespelare: Constance Wu, Henry Golding, Michelle Yeoh
Produktionsår: 2018
Längd: 120 minuter

Rachel Chu bor i New York och är professor i ekonomi vid ett framstående universitet. När hennes pojkvän bjuder med henne till Singapore för att gå på hans bästa väns bröllop och dessutom träffa hans familj för första gången, tackar hon ja. Men vad Nick inte har berättat för henne är att hans familj är rik. Stenrik. Rachel som kommer från enklare förhållanden famlar i denna värld av överdåd. Samtidigt gör Nicks mamma sitt bästa för att hon absolut inte ska känna sig välkommen. Kommer Rachels och Nicks kärlek överleva att alla betraktar henne som en lycksökare?

Crazy Rich Asians är baserad på Kevin Kwans debutroman med samma namn, en satir löst baserad på hans egen barndom i Singapore. Jag har inte läst boken, men blir sugen på att göra det. Världen som Rachel snubblar in i är materialistisk och ytlig. Det enda som betyder något är pengar och kontakter. Status är det enda som personerna har att förhandla med. Festerna är glamorösa och vackra, vilket döljer den elitistiska och klassföraktande inställning som alla i Nicks umgängeskrets tycks besitta.

Castingen i Crazy Rich Asians känns riktigt lyckad. Constance Wu porträtterar Rachel och hennes krock med den här rika världen mycket bra. Hon låter karaktären få skinn på näsan och inte acceptera all skit som Nicks mamma kastar på henne. Michelle Yeoh porträtterar sagda mamma med frostig övertygelse. Gemma Chan är en favorit hos mig och även om hennes roll i filmen är liten, tycker jag om henne som Nicks kusin Astrid. Jag tycker dock att Henry Golding blir lite anonym i rollen som Rachels pojkvän Nick. Det känns som om han lämnar sin flickvän väldigt mycket i sticket.

Crazy Rich Asians är en fin komedi om kulturkrockar och en emigrants möte med en sorts kinesisk kultur som är henne främmande.