Varje söndag delar vi med oss av ett stycke från boken vi håller på att läsa just nu. Detta sker vanligtvis på initiativ av Mari på bloggen Flukten fra verkligheten. Enda regeln är att spoilers undanbedes.
Det var länge sedan jag deltog jag deltog i En smakebit på søndag, men nu är det dags. Årets första smakbit kommer ur en bok som jag läste ut igår, Min morbror trollkarl av C. S. Lewis. I år har jag tänkt läsa om hela Narnia-serien, som är en av mina absoluta barndomsfavoriter, och efter att ha läst den första boken känns det som ett riktigt lyckat beslut.
Digory flyttar tillsammans med sin svårt sjuka mamma till London. De får bo hos hans moster och morbror, och där lär han känna grannflickan Polly. Morbror Andrew håller på med ett experiment, som kräver hjälp, och han lurar barnen till att hjälpa honom. Plötsligt finner sig Digory och Polly i en helt annan värld än sin egen. Det är inledningen på ett helt magiskt äventyr.
Smakbiten kommer från sidan 29:
Bildkälla: Goodreads.
När han reste sig upp märkte han att han varken var våt eller flämtade efter andan som man hade kunnat vänta sig, när man hade varit under vattnet. Hans kläder var fullkomligt torra. Han stod vid randen av en liten damm – inte bredare än tre meter tvärs över – i en skog. Träden växte tätt intill varandra och var så lövrika, att han inte såg en skymt av himlen. Där fanns bara grönt ljus som sipprade ner mellan löven; men solen där ovanför måtte ha lyst mycket kraftigt, för den gröna dagern var ljus och varm. Det var den tystaste skog man kunde tänka sig. Där fanns inga fåglar, insekter eller andra djur, och inte blåste det ett dugg. Man kunde nästan förnimma hur träden växte. Dammen, som han just hade kommit upp ur, var inte den enda dammen där. Det fanns en hel mängd andra – de låg där så långt hans blickar kunde nå, med bara ett par meters mellanrum. Man kunde nästan känna hur träden drack vattnet med sina rötter. Den här skogen var mycket levande.
Jag läste hela serien för några år sedan, för första gången och jag gillade den på riktigt. Tyvärr missade jag den när jag var yngre och jag tror jag hade tyckt ännu bättre om den då 🙂
Jag älskade verkligen Narnia som barn, och kände mig alldeles varm inombords när jag läste om denna 🙂
Det är alltid kul med omläsning av barndomsfavoriter! Tack för smakbiten!
Jag har varit lite rädd för att läsa om dem, eftersom jag var rädd att inte tycka lika mycket om dem som jag gjorde då. Men jag gillade verkligen Min morbror trollkarlen 🙂
Jag har aldrig läst serien kanske man skulle
Mitt svar är att självklart att du ska göra det 😉
Jag läste den som barn men gillade den inte – kände mig lurad för jag fattade inte liknelserna i början. Men när jag läste den för barnen tyckte jag mer om den. Vilket fint omslag förresten!
Jag älskar de här omslagen 🙂 Det var dem som jag växte upp med. Tyvärr har jag bara hittat de två första böckerna med den omslagsserien, men jag letar vidare.
Fin och målerisk smakbit!
Han är bra på att måla bilder med ord, den gode Lewis 🙂