Skapare: Guillermo del Toro
Skådespelare: Lize Johnston, Kevin Keppy, Kate Micucci, Ben Barnes, Rupert Grint
Produktionsår: 2022
Antal avsnitt: 8
Längd: 449 minuter
Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities är en antologiserie som släpptes på Netflix i slutet av oktober i år. I åtta avsnitt skildrar olika filmmakare olika bisarra mardrömmar, allt under noga översikt av Guillermo del Toro. I Halloweentider lät detta som en perfekt serie att se. Guillermo del Toro brukar dessutom vara bra.
De första två avsnitten av Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities är fruktansvärt dåliga. Båda innehåller en snarlik tematik med en girig, föga sympatisk huvudperson som bestraffas hårt för sin girighet. Det är en orgie i äckliga detaljer. Sådant som inte skrämmer, utan snarare får tittaren att vilja spy. Jag har sällan varit så illamående som medan jag tittade på denna serie.
Den här serien faller under paraplyet lovecraftiansk skräck, då Guillermo del Toro är ett stort fan av H. P. Lovecraft. Problemet är att Lovecrafts skräck ofta handlar om det osedda, det som är för stort för det mänskliga medvetandet att ta in. Det som hotar att driva en till vansinne om man ens försöker. Då stöter man på patrull när man ska försöka skildra det i ett visuellt medium. Ofta blir specialeffekterna och monstren så överdrivna att det slår över i komik istället.
Det finns potential i Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities. Avsnitt som nästan är bra. Såsom The Outside, där Kate Micucci gör en strålande insats som den udda Stacey som desperat vill passa in på jobbet. Dessvärre förvaltas inte idén väl, utan allt kulminerar bara i äckelfaktor och frustration över vad huvudpersonen slänger bort. Eller The Viewing, där en rik enstöring bjuder in ett gäng individer för en kväll som ska vidga deras sinnen. Här sjabblas idén bort av seghet och dåliga specialeffekter. Ja, jag vet att hela serien avsiktligt försöker få oss att tänka på pulp science fiction. Dessvärre ser det bara dåligt gjort ut.
Det finns tre bra avsnitt. Två är faktiskt riktigt lysande. Det ena av dessa är The Autopsy, en gastkramande liten historia där en rättsläkare ombeds pussla samman vad som egentligen hänt i en gruvexplosion. Skådespelarmässigt är detta lysande. Det andra är sista avsnittet, The Murmuring, som är en mer lågmäld spökhistoria med fina skådespelarinsatser. Överlag går det inte att klaga på skådespelarna i denna serie – de gör verkligen ett bra jobb med det material de har fått. Det sista avsnittet som bör omnämnas, då det faktiskt är bra, är Pickman’s Model, som är baserad på en H. P. Lovecraft-novell vid samma namn. Ben Barnes gör en mycket bra insats som en konstelev som fascineras och förändras av en annan elevs makabra målningar. Stämningen blir riktigt kuslig.
Men ärligt talat, du kan hoppa över Guillermo del Toro’s Cabinet of Curiosities med gott samvete. Det var stundtals plågsamt att ta sig igenom detta.
