Författare: Johanna Thydell Förlag: Alfabeta (2015) Antal sidor: 222 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus Pocket | Adlibris, Bokus, CDON E-bok | Adlibris, Bokus, CDON
Jenna är tretton år och har precis börjat på högstadiet. Hon ägnar stor del av sin tid att råka befinna sig där Sakke är, titta på Sakke, tänka på Sakke, planera hur hon ska stöta ihop med Sakke av en slump. Bästa vännen Susanna tycker att hon är jobbig, men följer ändå med trots att hon hellre skulle vilja vara i stallet. När Jenna slutar rida glider de alltmer isär. Snart är det kanske enbart avskyn för skolans snyggaste tjej, Ullis, som förenar dem. Men Ullis bor granne med Jenna och kanske förstår hon mer än vad Susanna någonsin har gjort. Hennes mamma är alkoholist, Jennas mamma är svårt sjuk. Jenna och mamman har i taket klistrat upp självlysande stjärnor och under en av dem har Jenna fäst en dikt där hon lovar att ta livet av sig själv om mamman dör.
Om jag ska vara ärlig så kryper I taket lyser stjärnorna in djupare under huden än jag skulle vilja. Min mamma fick sitt första cancerbesked våren 2013. Hon var aldrig lika sjuk (idag finns det inga spår av cancer) som Jennas mamma är, men det finns ändå en plågsam igenkänning i bokens händelser som gör att jag önskar att det fanns varningstexter för böcker. Vissa händelser gjorde mig tvungen att leta rätt på min egen mamma och krama henne hårt.
I taket lyser stjärnorna väcker onekligen en hel del känslor. Johanna Thydell har lyckats fånga det där ögonblicket när beskedet kommer: hur världen gungar till, det overkliga, hoppet om att det ska gå bra, osäkerheten om det kommer att göra det. Det är en stark skildring av att leva med realiteten av att ha en sjuk förälder och, i Jennas fall, vara den som får ta det största ansvaret, trots att folk inte litar på henne att hon faktiskt vet vad hon håller på med.
Men livet upphör inte bara på grund av sjukdomen, utan I taket lyser stjärnorna visar på hur det även parallellt fortsätter som vanliga med förälskelser och vänskapskomplikationer. Det är vanliga tonårsproblem som blandas med ovanliga tonårsproblem på ett lysande sätt, och förhindrar att I taket lyser stjärnorna blir alldeles för tung.
Kanske att jag upplever att språket är något för enkelt, att det känns som om hon underskattar målgruppen en aning. Definitivt att jag upplever högstadiemiljöerna, supandet och dylikt, som stereotypt och som om det har förekommit i hundra andra svenska ungdomsböcker. Men I taket lyser stjärnorna lyckas övervinna genom att verkligen tränga igenom alla försvar och gå in i ben och märg.
I taket lyser stjärnorna är en stark bok som verkligen kröp in under huden och som gjorde det svårt att värja sig emot den.
Andra som har bloggat om I taket lyser stjärnorna
Bokblomma; Bokgalleriet; Boktanken; Boktoka; Boktycke; Böcker emellan; Eli läser och skriver; punktebba; The Book Pond; Vargnatts bokhylla
Läste denna när jag var tonåring. Just då hade min lillkusin fått tillbaka sin leukemi och gått bort, allt inom en vecka. Även om det inte är samma situation som Jenna, eller du, var i så kunde jag verkligen ta på känslorna. Precis som du säger, livet fortsätter parallellt med katastrofen. Otroligt bra bok, den tog tag i mig på ett sätt som få böcker gjorde när jag var i den åldern.
Det var en väldigt stark upplevelse.
Jag har svårt för sådana böcker men den står faktiskt i bokhyllan, så kanske man skulle läsa.
Den är rätt tung, men riktigt bra.
Vi såg filmen när den var ny, och jag minns den som gripande. I dag tror jag inte jag skulle klara att läsa boken. Sen min pappa fick cancer och avled några månader senare så klarar jag inte att läsa böcker där cancer är en stor del av historien.
Jag förstår det. Det blev nästan för mycket för mig att läsa den här.
Har hört talas om den här boken, men det har inte blivit att jag läst den.
Den är lite tung, men bra.
Pingback: Månadsrapport: Juli 2015 - C.R.M. Nilsson