Jag bröt mot bokförbudet igen

I måndags strosade jag runt en stund inne i centrum och besökte givetvis bokhandlarna. Trots lite nyfikna blickar på Het och Miss Peregrines hem för underliga barn lämnade jag bokhandlarna tomhänt (fast den sistnämnda ska jag införskaffa någon gång, bara inte just i denna stund).

Däremot kunde jag bara inte motstå att gå in på Myrorna, där jag givetvis försyndade mig. Aja, det är nog inte så farligt ändå. De två böcker som det blev var inga impulsköp, utan böcker jag har letat efter:

Den första är ju, som ni ser, Du kanske inte vet det, men Döden spelar faktiskt inte handboll. För ett tag sedan hade vi ju en tematrio om tonårsläsning och då skrev bloggbohemen om den här. Den hade ju en sådan härlig titel att jag inte kunde motstå den, så den fick följa med hem och jag har faktiskt läst ut den idag. Det är en helt okej bok, men på sätt och vis förstår jag varför den redan har hamnat på lagerutrensningen hos Bokus även fast den är så pass ny. En mer detaljerad recension lär komma framöver.

Den andra boken, Idéernas grotta, har jag faktiskt läst och tyckt att den var riktigt bra (vet inte om det skulle bli betyg 4 eller 5, men någonstans där ligger den på). Jag fick den i födelsedagspresent eller julklapp för närmare tio år sedan, men det dröjde nog lite innan jag läste den. Ett gammalt papyrus berättar om ett mordmysterium i det antika Grekland och översättaren blir allt mer övertygad att det lurar ett hemligt meddelande i berättelsen.

Den av er som har läst noggrant undrar nog varför jag köper en bok som jag redan har. För ett par år sedan lossade en av takplåtarna ovanför mitt rum och det regnade in på mina böcker. Jag vaknade av det panikslagen och rusade upp efter papper och plastpåsar för att torka och täcka över böckerna med. Vid tillfället trodde jag att jag hade lyckats rädda alla böcker, men det var dessvärre inte helt sant. Jag drog fram Idéernas grotta sommaren efteråt och upptäckte till min bestörtning att den hade möglat. Det blev genast febril jakt efter ett nytt ex, som givetvis passade på att utgå ur sortimentet hos alla bokhandlar ungefär samtidigt.

När jag hittade den i måndags började jag studsa lite på stället för att jag blev så glad. Någon gång ska jag läsa om den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.