Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri

jag ringer mina bröder

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Förlag: Bonnier (2012)
Antal sidor: 125 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Jag ringer mina bröder utspelar sig under 24 intensiva timmar efter det att en bil har exploderat i Stockholm. Amor irrar runt dagen efter i en polisfylld, paranoid stad. Hans kusin ringde för att höra om han har fixat borren ännu och det är vad han nu ska försöka göra. I framfickan har han en telefon, i bakfickan en kniv. Hans kompis Shavi ringer om och om igen. Han ska svara honom. Det är även bäst om han ringer Valeria, fast han inte borde. Han ska ju bete sig normalt. Maximalt normalt. Inte sticka ut på minsta sätt.

Jonas Hassen Khemiri är en sådan författare som många brukar läsa när de går i högstadiet, ofta på initiativ av skolan. Inte jag, tyvärr, utan han är en författare som har funnits på utkanten av min radar under ett antal år. Tills jag läste två av hans krönikor – Jag ringer mina bröder och Bästa Beatrice Ask. Då drabbades jag av den starka känslan av att jag var tvungen att läsa något av honom.

Delar av den ursprungliga krönikan finns insprängd i Jag ringer mina bröder. Det känns som om det är avgränsningar för de olika delarna av Amors berättelse. Språket i själva bokens berättelse är minst lika träffande och nyanserat som det är i krönikan. Det ger en känsla åt att se sig själv över axeln hela tiden. Att försöka smälta in, men att bli betraktad som ”den andre” och ett hot av resten av omvärlden. Att försöka agera så normalt att det nästan blir misstänkt.

Ju längre in i Jag ringer mina bröder jag kommer, desto mer klaustrofobisk känner jag mig. Amors paranoia bara växer, hans sinnesstämning är i en nedåtgående spiral, jag sitter som på nålar. Det känns som om något ska gå snett. Fruktansvärt snett. Det går inte att titta bort, går inte att blunda, bara att fortsätta läsa och hoppas att det ska gå väl.

Mitt emellan denna känsla finns det lättare saker. Lite mer humoristiska saker. Som den nyblivna pappan Shavi som ringer i tid och otid för att hänfört berätta vad hans barn har gjort. Som hur Amor har liknat sina kompis vid grundämnen. Fyndiga saker som lättar upp vad som annars hade kunnat bli en ganska tung och dyster text.

Jag ringer mina bröder må vara en väldigt kort bok, men den är otroligt intensiv och väl värd att läsas med lite eftertanke.

Andra som har bloggat om Jag ringer mina bröder

Bokmal73Bokmosterenligt O; IelinashyllaLottens bokblogg; Mettes pocketblogg; Mimmiemariesböckeroch dagarna går

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

4 svar på Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri

  1. Lottens Bokblogg skriver:

    Håller med om! Man blir verkligen paranoid. I teaterföreställningen blev det ännu tydligare faktiskt.

  2. Pingback: Månadsrapport: April 2014 » C.R.M. Nilsson

  3. Anna skriver:

    Det här var en bok som jag lyssnade på i uppläsning av Khemiris bror. Mycket bra uppläsning som gav mervärde åt boken. Den borde vara obligatorisk läsning för alla!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.