Kollektivt självmord av Arto Paasilinna

kollektivt självmord

Författare: Arto Paasilinna
Originaltitel: Hurmaava joukkoitsemurha
Översättning: Camilla Frostell
Förlag: Brombergs (2007)
Antal sidor: 259 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Överste Kemppainen och direktör Rellonen möts av en slump i en ensligt belägen lada dit de båda har gått för att ta livet av sig. Nu när de är två måste de tillfälligt skrota planerna, men kommer istället i samspråk. Det känns lite trist att ta livet av sig alldeles ensam. I hela Finland måste det ju finnas ett ton med deprimerade människor som är trötta på livet. Varför går de inte samman och genomför historiens mest spektakulära kollektiva självmord? Det är startskottet för en halsbrytande resa i lyxbuss till dödsriket och jakten efter den perfekta platsen att dö på går från Finland till södra Europa.

Otaliga är de personer som har rekommenderat Arto Paasilinna till mig och Kollektiv självmord i synnerhet. Paasilinna beskrivs som underhållande och hysteriskt rolig. Just Kollektivt självmord lyfts fram som hans bästa verk, men det skar sig mellan mig och boken på en gång.

Kanske beror det på att vissa saker egentligen inte går att skämta om. Eller att det behövs större finkänslighet än den som jag upplever att Paasilinna besitter. Kollektivt självmord är en skröna, utan tvivel, men utan djup eller känsla vilket gör att den inte blir särskilt rolig. Jag fnissar till en enstaka gång under läsningen.

En del av det hela beror nog på att medan Kollektivt självmord innehåller sin beskärda del av karaktärer, så förblir de alla ytliga stereotyper. De definieras utifrån sina yrkeskategorier och blir en samling namn på sidorna. Jag får inte grepp om någon, vilket gör att jag inte heller bryr mig om vad som händer i boken och hur det ska gå.

Inte för att det inte är hur genomskinligt som helst hur Kollektivt självmord kommer att sluta. Redan från första början står det klart vilka som kommer att bli kärlekspar (såtillvida de inte bara tussas ihop på slutet utan att ha interagerat en enda gånger under bokens förlopp) och vilka som kommer att överleva. För den del är det glasklart hur hela bussresan kommer att sluta, och utan överraskningsmoment bjuder Kollektivt självmord på tämligen trist läsning. Det är bara ren envishet som gör att jag läser klart den.

Kollektivt självmord var långt ifrån min kopp av thé. Det blir min första och sista bekantskap med Arto Paasilinna.

betyg1

Andra som har bloggat om Kollektivt självmord

Boktjuven; Eli läser och skriver

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Kollektivt självmord av Arto Paasilinna

  1. gillade inte boken i början, men läste på för vi skulle diskutera den… Men sedan vände det och jag gillade boken! Den hade flera fina poäng.

  2. Monika skriver:

    Det var egentligen den här boken jag skulle ha läst till den nordiska utmaningen för något år sedan. Den fanns inte så jag skaffade Livet är kort Rytkönen lång i stället. Jag kände precis likadant för den som du för den här. Jag tror jag låter Arto Paasilinna vara i fortsättningen då.

  3. Lottens bokblogg skriver:

    Jag har läst en bok av honom, Uppdrag: skyddsängel. Förutom någon enstaka scen så var inte det min typ av bok. Några fler lär det inte bli.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *