The Last Sin Eater

Regissör: Michael Landon Jr
Manus: Brian Bird och Michael 
Landon Jr
Skådespelare: Liana Liberato, 
Louise Fletcher, Soren Fulton, 
Henry Thomas, Peter Wingfield
Produktionsår: 2007
Längd: 117 minuter

Exempel på var den kan köpas i olika 
format
DVD | Amazon

Cadi Forbes är bara barnet, men håller på att förtäras av skuldkänslor. Under sin farmors begravning gör hon det förbjudna och tittar rakt på syndätaren. Efter det får en fix idé: om hon bara kan hitta syndätaren, då kan han äta hennes synder och hon är fri att börja om. Samtidigt kommer en främling till deras avlägsna by. En främling som predikar om frälsning och förlåtelse. Kanske kan hans ankomst inte bara befria Cadi, utan också syndätaren. Men kraftfulla makter i byn gör allt för att motverka honom. Det finns hemligheter som ingen vill se komma upp till ytan.

The Last Sin Eater är baserad på en bok skriven av Francine Rivers med samma titel. Hon skriver i den kristna genren och filmen finns endast på min radar då en av mina favoritskådespelare, Peter Wingfield, spelar syndätaren. Tyvärr är han med i två av de första fyrtio minuterna, som sniglar sig fram. Men han är den överlägset bästa skådespelaren i en film där alla annars har en tendens att överspela. Ibland blir det nästan komiskt melodramatiskt.

I händerna på någon annan kunde kanske The Last Sin Eater ha blivit en bra film. Det är snyggt foto med det vidunderliga landskapet och hopparat med stämningsbyggande musik. Men det går alldeles för långsamt, tar inte fart förrän efter den första timmen. Frågor om skuld, synd och tro är huvudingredienserna i filmen, men behandlas i närmast banalt. Konverteringen till kristendom sker hastigt och utan större trovärdighet. Från att inte ha hört talas om Jesus (herregud, det är inte som om det finns en djupt kristen tradition i Wales; de som utvandrade till USA på artonhundratalet var knappast hedningar) till att plötsligt förstå nyanserna i kristendomen och dess budskap känns väldigt abrupt.

Ändå tycker jag om The Last Sin Eater, men det beror i mångt och mycket på Peter Wingfield. Och en enda skådespelare kan ensam inte bära en hel film.