Musing Mondays: Liten parlör för älskande

Jag har hittat det här konceptet på bloggen Should Be Reading. Varje vecka ska man fundera kring en av följande punkter:

• Describe one of your reading habits.
• Tell us what book(s) you recently bought for yourself or someone else, and why you chose that/those book(s).
• Tell us what you’re reading right now — what you think of it, so far; why you chose it; what you are (or, aren’t) enjoying it.
• Do you have a bookish rant? Something about books or reading (or the industry) that gets your ire up? Share it with us!
• Instead of the above questions, maybe you just want to ramble on about something else pertaining to books — let’s hear it, then!

Min fundering

Jag tror det här får bli punkt nummer 4 och det beror på att jag nu har stött på det här på ett flertal ställen: ”Den bedragne huvudpersonen – redan i början av boken får vi nämligen veta att hans partner har varit otrogen – är manlig, men det är inte helt klart om partnern, som har vissa problem med spriten och köper alldeles för många skor, är en man eller en kvinna. Boken lämnar även kärlekshistoriens öde öppet för läsarens tolkningar.”

Det är en beskrivning av David Levithans Liten parlör för älskande, som det står på Adlibris. Samma tanke har jag nu läst i ett flertal recensioner och jag får lite ont i huvudet. Jag blev tvungen att bläddra i boken för att se om jag hade inbillat mig det här:

Efter en dramatisk paus sa du väldigt allvarligt: ”Jag är med barn.” Och sen bröt du ihop.

Jag skrattade trots att jag inte hade lust att skratta. Jag lyfte min Manhattan, vickade lite på den åt ditt håll och frågade sen: ”Vems?”

Det är första och enda gången det nämns i hela boken, på sidan 8. Så jag förstår att det kanske inte är det mest minnesvärda, men det står där. Då känns det inte alls öppet för tolkning.

I så fall tyckte jag att det var otydligare om huvudpersonen är man eller inte…