Bokens titel: Illumina
Genre: Fantasy/Thriller
Antal ord skrivna idag: 4’249 ord
Totala antalet ord: 4’249 ord
Synops: I eftersviterna av fallet med de brottslingar som föll offer för en övernaturlig seriemördare, har ledaren för detektivbyrån Metamorfosis tvingats träda fram i ljuset. Då varken mordvapen eller mördare finns kvar i denna världen, står Lior Acqua inför skuldbeläggelser och anklagelser. Mitt i denna cirkus når han av nyheterna att en av poliserna i Japan som hjälpte till att utreda fallet har försvunnit spårlöst och att hans flickvän har funnits död. Dödsorsaken är märkligt välbekant. Kan det vara så att fallet inte var fullständigt så löst som Lior trodde?
Detta är uppföljaren till min roman Alumina.
Utvärdering: Det var ett hjärtstoppande ögonblick när jag fastnade halvvägs genom kapitel 1 och kallsvettigt undrade om jag skulle köra fast redan första dagen av NaNoWriMo. Men nejdå. Jag kom förbi hindret och lyckades skriva klart kapitel 1. Det som körde ihop sig var just det att det här är en inte-särskilt-fristående uppföljare och på så sätt måste ju den tidigare boken summeras på något snyggt berättartekniskt vis. Det vanligaste tycks vara att låta den nya boken börja och sedan låta en karaktär tänka över de tidigare händelserna. Dessvärre kändes det som ett väldigt tråkigt sätt att skriva på för mig. Någon har någon gång sagt att det som känns tråkigt att skriva är förmodligen tråkigt att läsa. Hur tycker du att en uppföljare ska återkoppla till den tidigare boken?
Det är jättekul det här, känns det. Den roligaste meningen jag har skrivit idag var i alla fall:
”Du är en vuxen man. Sluta låtsas fastna i kattform varje gång bokföringen kommer på tal och ta ansvar för dina räkenskaper någon gång.”
Jag har fått lite nya karaktärer att leka med och ovanstående är en av dem som refererar till en annan av de nya. Den här karaktären är ett metafysiskt väsen som inte existerar i den linjära tid vi är bekanta. Med andra ord skulle Doktorn och denna karaktär förälska sig i varandra. Det är väldigt kul att skriva en karaktär som det är meningen ska vara väldigt sammanhängande, vars konversation rör sig i nutid, dåtid, framtid, alternativa verkligheter. Dessvärre tror jag inte att framtida lektörer kommer att tycka det. Inte heller Lior tycker särskilt mycket om det, men det kan bero på att sagda karaktär är lite överväldigande första gången du möter hen.
För första gången i min treåriga NaNoWriMo-karriär har jag deltagit i en så kallad ”sprint”. Det innebär att du skriver intensivt under 20 minuter, eventuellt utefter ett prompt de skriver ut. Jättebra för att verkligen komma in i skrivandet. Jag skrev en scen där huvudpersonen hade en mardröm och mitt hjärta började bulta och händerna blev alldeles svettiga. Senare ringde en telefonförsäljare mitt i ”sprinten”, precis när jag fått upp flytet, och jag var kanske inte den trevligaste personen här i världen.
Feber till trots så har jag haft en riktigt rolig dag. Jag hoppas att orden är något sånär användbara.
